Telefonernas afton.

Sonen fick Äldstans Ajfåån i helgen, hon hade bytt upp sig.

Vi visste om det i förväg och eftersom han var lite omodern med min gamla Xperia som hade ett vanligt Simkort så vi hade beställt ett microsim som kom igår.

Igår kom även min nya telefon - en Samsung, som tidigare.

Jag vet inte hur kul sonen hade igår som bytte både Simkort och telefonmärke.

Själv lät jag Yngstan pilla över Simkortet och pilla en stund, sen tog jag hem appen Smart Switch till gamla och nya telefonen, startade den, väntade en stund och vips så hade jag allt i nya telefonen.

Nu har då plötsligt sonen en fungerande telefon, vilket var ett par månader sen, så jag ska ringa honom 17 gånger om dan bara för att jävlas.

Och Karln har kvar sin telefon från stenåldern...

Idag fyller goaste brorsonen 1 år!

Men nu har jag missat en årsdag!

Den 19 November var det ett år sen jag opererade bort livmodern!
Att aldrig mer blöda under mensen är fan nåt att fira!!

Förförra lördagen i repris, typ.

Då jobbade killarna i huset och sen kalasade vi (firade äldsta bonusSonen och Karln)
Idag jobbar killarna i huset och sen firar vi Sonen som fyller år (22 stycken)

Då åkte vi över till Svägerskan på fredagen när hon gjorde smörgåstårtor.
Igår åkte jag över till Svägerskan när hon gjorde smörgåstårtor.

Karln och Sonen vägrar fira sina födelsedagar utan Svägerskans smörgåstårta.

Eftersom alla här fyller år i November och December (utom Äldstan som fyller år i Mars) kalasas det mycket här i huset dessa månader.

Äldsta bonusSonen 8 Nov
Karln 11 Nov
Sonen 24 Nov
Yngsta bonusSonen 3 Dec
Yngstan 14 Dec
Jag 20 Dec
Och sen är det jul.
Och sen är det nyår.
Nånstans där brukar vi bli eremiter fram till Äldstans födelsedag den 4de Mars.

För 2 år sen firade vi 3 jämna födelsedagar, Sonen och äldsta bonusSonen fyllde 20 och jag fyllde 40.
Året efter fyllde yngsta bonusSonen 15.
I år fyller Yngstan 18.
Nästa år fyller Äldstan 25 och Karln 50.
Året efter det fyller yngsta bonusSonen 18 och Yngstan 20 år
Året efter det fyller jag 45 och Sonen och äldsta bonusSonen 25
Året därpå fyller yngsta bonusSonen 20.
Först år 2018 har vi ingen jämn eller "speciell" ålder att fira, men då har vi förmodligen kalasat ihjäl oss.

Det här med att prata med sig själv...

... är ju bland det bästa som finns, man får alltid svaren man önskar (eller oftast iallafall).

Jag pratar mycket för mig själv.

Jag pratar ännu oftare med döda ting, väldigt bekvämt då man inte orkar diskutera och inte vill ha svar alls!

Världen har blivit så liten...

... med internet, tv, tidningar har vi numera andra sidan jordklotet runt hörnet.
Jag förstår att folk blir stressade när dom matas med mord, ondska och katastrofer från världens alla hörn, visst finns det goda nyheter, ljuspunkter, men dom är inte ens i närheten lika många.
Människan är en ond, egoistisk varelse (givetvis med undantag)
Jag tar emellanåt semester från världen, inte för att jag inte bryr mig, för det gör jag, utan för att jag inte klarar av sorgen.
Jag har mycket åsikter om det mesta jag vet något om och om jag inte vet brukar jag ta reda på det, även om jag numera inte uttrycker så mycket åsikter i bloggform - been there, done that (började blogga på typ 90 talet då det hette dagbok)- för jag orkar inte med ständiga påhopp för att jag tycker något.

Just nu har jag lite semester från omvärlden, jag ser väldigt lite på tv, jag läser inte tidningar, engagerar mig väldigt lite i sociala medier os.v.
Jag har just nu massor att göra på jobbet, överbelastar min kropp mer än vanligt så jag koncentrerar mig på mig, på att andas, på att må bra, på att överleva.
Egoistiskt?
Ja kanske, men det är jävligt svårt att rädda världen när man är död.

Det blir inte många barn gjorda...

... när man kommer hem skitsent från jobbet, har planerat lite nyttogöra men först måste panikäta för att man glömt att äta lunch och sen ska kolla mailen, lägger sig på sängen med plattan och toksomnar och vaknar ett gäng timmar senare (typ vid 22-tiden)

Nu känner jag mig överkörd av ett tåg och tänker inte göra nån nytta alls.

Ämen dra på trissor!

Efter att han gått igenom allt han köpt hem för kabeldragning i huset och kommit fram till att han saknar vissa kontakter och det är för mörkt att klättra upp på taket och krångla så har han gått över till den icke färdigbyggda garderoben och går igenom vad han har och vad han behöver införskaffa och så kom han dessutom på att det är lika bra att byta tak i rummet när han ändå håller på...
Vars ska detta sluta?
Är mina lata sötebrödsdagar över nu??

Jag håller på att jobba ihjäl mig...

... på jobbet och är typ helt död när jag kommer hem.
Har inte vart ett problem förr eftersom min karl inte haft nåt emot att slappa ihjäl kvällarna.
Nu har han gått ner 16 kg och är helt plötsligt full av energi och far runt som en tätting och babblar oavbrutet vilket blir ett problem när jag läser...
Nåväl, han får ju grejer gjorda iallafall!

Det här med vikt...

Jag har under en stor del av mitt vuxna liv vart underviktig.

En period var jag t.o.m. kraftigt underviktig.

Dom senaste åren har jag sakta men säkert gått upp i vikt.

Man kan säga att jag på ca 20 år gått upp ca 25 kg och landade på ungefär normalviktig.

Sista åren har jag dessutom lyckats få till en liten muffinsform (när volangerna putar ut lite över byxkanten)

Detta har inte gjort mig det minsta, jag är över 40 och fått 3 barn och jag har kännt mig extremt kvinnlig.

När jag och Karln träffades var han lite överviktig, sen har han med åren lagt på sig mer och mer och landade på mycket överviktig.

Vi har tagit tag i saken och han går nu ner i ganska bra takt genom att räkna kalorier.

Tyvärr vart det lite olycksfall i arbetet och jag har gått ner ca 4 kg.

Och helt plötsligt är det något alla pratar om.

-Men va smaaaaal du har blivit! Och får det att låta som nåt positivt.

Eftersom jag tycker utseende och vikt är den minst viktiga "egenskapen" hos en person och jag kämpat som en gnu i satans massa år med att gå upp i vikt för MIN skull så blir jag vansinnig, både arg och ledsen. Att dom sen tydligen tyckt att jag har behövt gå ner i vikt skiter jag högaktningsfullt i...

Folk som känner mig borde veta (och mina närmaste vet och kämpar med mig för att vända viktnergången) att detta är inget jag vill, inget att uppmuntra.

Jag skulle ALDRIG kommentera en persons vikt om personen själv inte tar upp det, jag skulle ALDRIG (och jag känner inte heller nån annan som skulle) säga

-Men va tjock du har blivit, t.ex.

Varför är vikt så jävla viktig (om vi nu inte pratar om skadlig över/undervikt)?

Vad spelar det för roll vad jag väger?

Och oavsett om jag är underviktig, normalviktig eller överviktig är jag framför allt Jätteviktig!

Han ska alltid vara värst!

Karln alltså.
Ikväll ska jag och Svägerskan ut och äta med två goda vänner.
Det är alltså jag och tre tjejer.
Karln har ordnat för sig så han har fyra tjejer här hemma ikväll som ska laga mat åt honom...

Fartfylld vecka på jobbet!

Allt går liksom i ett, eller mest i varandra.
Jag skriver fakturor, gör offerter, rättar listor, skriver ut kartor, skickar granbeställningar, räknar upp priser osv samtidigt.
Då kan det bli lite fel när man svarar i telefonen...

Kund- Ja hej, jag skulle vilja köpa en julgran.
Jag - Ja det är jag det.
Kund - Kommer du hit och står iklädd belysningen???

Attans...

Alla mina tankar och oceaner av kärlek...

... till Äldstan, min älskade dotter som just nu ligger inlagd på sjukhus.
Jag kommer och pussar på dig imorgon!

Imorgon kalasar vi lite här!

Äldsta Bonussonen fyller 22 idag (Grattis!) och Karlnn fyller 49 på måndag.
Så jag tänkte röja undan lite i köket, inte för att det va nåt märkvärdigt mer än kassar med tomflaskor, glasflaskor och tidningar som skulle förflyttas till pannrummet så att vi får mer plats vid kalasandet.
Det var värre i pannrummet...
Där hade "någon" kastat in kartonger sen söndagsrensningen för ett tag sen.
Så det blev till att plocka iordning där med.
Utöver flyttkartongerna så kan jag konstatera (på kartonghögen som inte går till återvinningen själv) att här i huset dricks det öl och läses massor med böcker!

Till barnbarnet som aldrig blev.

Hej lilla paddelgrodden.
Det är trist att vi aldrig kommer få se dig.
Jag vill iallafall att du ska veta att du var välkommen och älskad av oss alla.
Jag vill också säga att vi kommer att sakna dig och du kommer alltid finnas i våra tankar.
Det kommer komma fler efter dig som kommer vara lika älskade och välkomna, men vi kommer alltid minnas dig.
Det är jag som skulle blivit din mormor.
Jag lovar att ta väl hand om din mamma och pappa som är världens bästa!
Din mamma är min bebis och hon betyder allt för mig så jag kommer göra allt för att hon ska må bra.
Jag vet inte vad som händer när man aldrig blev, men jag önskar dig det bästa.

Massa kärlek// Mormor

Bokmalar är vi allihopa!

Igårkväll ringde Äldstan.
Hon hade kommit på att hon ska lyssna på ljudböcker när hon jobbar (lyckosten!)

Hon undrade om detta verkade bra : http://www.storytel.se/

Vilket jag tyckte.
Så jag skickade över lite olika förslag på böcker i olika genrer.

Blandannat En man som heter Ove

Imorse ringde hon och skällde på mig för att hon höll på att börja gråta (efter att ha fnissat och skrattat) på jobbet, och då är hon bara i början på boken...

Äh men idag var ingen jätte bra dag.

Nackspärr och en begynnande förkylning.
Kaffeglaset sprängdes precis när jag skulle ta i det, kaffe och glassplitter överallt .
Tur Svägerskan var här och räddade mig.

Nu har iallafall pojkarna i huset klarat av det mesta på höstsopningen, bara tisdag och nästa lördag kvar.

Tur man har släkt och familj...

... som får en att skratta gott!
Har en anhörig som nyligen opererat blindtarmen.
Efter ett par dar och nada toabesök ringer man mig.
Jag hotade tillslut med ett lavemang och se där-helt plötsligt gick det så bra att gå på toa igen.
Och jag är skitlycklig att jag har förmågan att skrämma skiten ur folk.
Denne anhörigs partner, som är släkt med mig på riktigt berättade dessutom idag att dom hade råkat tvätta sina kläder i socker. Skrattade så jag tror jag måste gå och tvätta mina byxor!

Min lilla hund skulle förmodligen älska mig aningens mer om...

... jag gav honom mat och godis oftare (den lille tjockisen) och om jag slutade ägna tid åt hans värsta fiende.
Han hatar dammsugaren, den ska dö helt enkelt.
Han har numera lärt sig att det inte är nån som helst ide' att attackera den för tydligen så anser matte att fienden är högre i rang och blir förpassad till skamvrån.
Numera springer han och gömmer sig i mitt sovrum när jag dammsuger.
Det rummet jag dammsuger sist.
När jag kommer in i sovrummet sätter han sig upp, stirrar på dammsugarn som om han telepatiskt försöker övertala den att begå självmord, stirrar sen på mig med en mycket besviken blick som säger:
-Hur i helvete kan du välja den Där före mig? Du måste vara rubbad.
Han springer sen ut ur sovrummet så fort dammsugarn är på behörigt avstånd så han kan passera den utan närkontakt.