... innanför västen så...
... e jag inte kaxigare för det...
Önskar jag kunde känna mig mindre ensam...
Önskar det kunde kännas lite lättare...
Men Lotta ler... för livet är inte lätt... men det är nice ändå!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar