Operationsinläggen upphörde...

Jag hade inte orken.
Dagen blev jobbig, mycket blev fel, även om operationen gick jätte bra.
Jag fick vänta, ända till 14 på eftermiddagen innan jag kördes ner till operation.
Kände mig ynklig och ensam.
Försökte sova men kvinnan jag delade rum med (som var på operation) hade sin telefon inlåst i sitt skåp och den ringde stup i ett.
Jag var när det väl var dags tött, ledsen, hungrig, törstig, kaffesugen och less.
Huvudvärken var brutal och jag mådde illa.

Var vaken under större delen av operationen med ryggmärgsbedövning men sövdes mot slutet då jag upplevde ryckandet som jobbigt och lite smärtsamt.
Vaknade på uppvaket och hade ont och pumpades i en hel del innan det gav sig.
När det väl gett med sig och jag ska upp på avdelningen får jag veta av sköterskan att hon precis skickat hem Karlnn och sonen för hon trodde det skulle dröja flera timmar innan jag kom upp.
Då var liten Lotta ynklig och ledsen.
Väl uppe på rummet ringde jag Karln som precis klivit innanför dörren.
Bölade som ett litet barn och han gjorde vad han kunde för att trösta mig.

Vrål hungrig och törstig blev jag överlycklig när syrrorna kom in på rummet och talade om att nu skulle dom ta ut tamponaden och efter en timme kolla blödningen och om det var lugnt skulle jag få lite vatten!!
När jag väntat i över 2 timmar larmade jag, desperat efter vatten!
När inget hänt på 45 minuter började jag undra och upptäcker då att det inte alls är larmat, försöker igen -ingenting- för att sedan se att larmet är inte ens inkopplat i väggen...
Väntade kanske 20 minuter till, tänkte nån gång måste ju nån komma, men inget hände. Så tillslut kravlar jag mig upp och får in kontakten i väggen och larmar.

In kommer en jätte söt liten nattsköterska jag aldrig sett i hela mitt liv, och inte hon mig heller för den delen och jag bryter ihop totalt!
Jag vill ha vatten! Jag vill ha mat! Jag vill ha besök som pussar och kramar på mig! Allt var åt helvete just då och detta snyftar jag fram under halvhysteriska hulkningar.
Man e inte alltid så tuff som man önskar...
Denna underbara sköterska hade precis gått på, men hunnit få patientinformationen och fått beskedet att min dag förmodligen inte hade vart kalas så hon var förberedd och la sedan ner det tunga artilleriet för att allt skulle funka.
In kom vatten och lite yogurt och med en blinkning sa hon att om du inte mår illa av det här har jag med mig en smörgås om en timme när jag ska sätta smärtdropp och hon undrade vad jag ville ha: ljust eller mörkt bröd, pålägg osv. Jag frågade om det gick att få det rostat men det var hon osäker på (hon jobbar bara natt och visste inte riktigt vart allt fanns)
En timme senare svävar hon in med 2 rostade mackor med ost på och säger att hon hittade rosten efter lite letande.
Vattnet, yogurten och då senare smörgåsarna var så fantastiskt goda och jag somnade tillslut (klockan var nu mer än mitt i natten)

Vaknar 5.03 av att grannens mobillarm ringer, och inte vaknar hon... Så jag fick väcka henne...
Sen av nån anledning snoozade hon så den ringde var 10de minut och jag bad henne upprepade gånger att stänga av ljudet iallafall... tillslut låste hon in sig med telefonen på toaletten....
Fortfarande utan att ha sagt ett ljud till mig-konstig människa.

Sen var det morgonrutiner, tryck,temp osv och sen FRUKOST...KAFFE!
Till ronden kom doktorn in och frågade om jag ville åka hem, och JA det ville jag.