Jag och Karln...

... bråkar sällan, man kan säga aldrig faktiskt.
Men vi har ibland, låt oss kalla det meningsväxlingar, som alltid slutar med att han alltid yttrar samma mening.

Härom morgonen var han lite "kinkig" och klagade på att jag ställt ett glas brevid kaffebryggaren och ett på diskbänken (nu talar vi om mannen som kan konsten att sprida ut sig)
Som svar på hans klagomål informerade jag honom att glaset brevid kaffebryggaren var Sonens och glaset på diskbänken (ett litet glas som jag ställt precis brevid kranen) står där för att jag dricker vatten flera gånger om dagen och det verkar sjukt dumt att ta ett nytt glas varje gång. Då tyckte han att jag var kinkig och inte kunde ta kritik (med en retsam glimt i ögat) Varpå jag informerade honom om (med samma retsamma blick) att han är som en gnällig kärring som om han stör sig på mina saker som står framme antingen lider och låter dom vara eller tar bort skiten själv, såsom jag gör med hans tröjor, tipslappar m.m. m.m.
Varpå han säger - Man kan fan inte vinna en diskussion med dig, vet fan inte ens varför jag försöker.

Jag har länge försökt få honom förstå att en diskussion inte är en tävling.
Och vill man ha bra svar får man stänga in sig nånstans och prata med sig själv...
Han lyssnar nog inte så noga på mig...

Idag tyckte han var en ypperlig dag att åka med glasflaskor, tidningar osv för lite återvinning.
Jag klagar inte.
Han tog med sig sonen, men inte högen med kartonger (han återvann som tur var inte sonen!)
När dom kom tillbaks skulle tydligen kartongerna ner i bilen.
Jag klagar inte.
Kartongerna stod i pannrummet så jag var snäll och gick ner och öppnade ytterdörren i pannrummet och lyfte ut kartongerna så att dom lättare skulle komma åt dom.
På kartongerna (mest ölkartonger och lådor från Bokus) stod två pappers påsar med pantflaskor (som nån förmodligen ställt ner dit vid nåt festligt tillfälle)
Dom två påsarna bar jag upp och ställde tillsammans med dom 3 som redan stod i köket.
När Älsklingen kommer in i köket tittar han på påsarna, sen på mig och utbrister
-Men va fan! måste du fylla på med mer skit när jag försöker tömma?
Då jag talar om att jag tog upp dom av den enkla anledningen att han faktiskt snodde underlaget påsarna stod på och att han uttryckligen sagt till alla att inte ställa pappkassar eller annat med innehåll i på pannrumsgolvet då dom blir fuktiga och går sönder (oinrett pannrum) och det vore sjukt dumt att ställa dom i nåt annat rum än köket där det redan stod 3 påsar så den som vid tillfälle ska panta får med sig alla flaskor på en gång.
Varpå han säger - Man kan fan inte vinna en diskussion med dig, vet fan inte ens varför jag försöker...

Kära du! Vi har ungefär 1sån här diskussion om dan, du har inte "vunnit" en enda gång, det har gått 4 år nu, du kan ge upp, sluta försöka och ingen kommer hålla det mot dig!