... en snygg, varm ullcardigan...
Han har haft den i många år.
Häromdan fick jag hjärnsläpp...
Numera är han ägare av en cardigan som möjligtvis passar ett barn, med väldigt smala armar.
Han trängde på sig denna och jag skrattade så tårarna sprutade och jag var extremt tacksam över mina sätesmuskler!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar