Ber så hemsktmycket om ursäkt...

... för den dåliga uppdateringen när det sista inlägget avslutades med att jag åkt in akut på sjukhus!
Jag lever!
Jag är inte heller döende... jag har fått magsår.
Eftersom jag är en extremt ostressad människa så var det kanske inte direkt väntat, men som det brukar sägas i lilla huset på höjden:
OM nån kvinna någonsin kommer få prostatacancer så är det jag.

Och som vanligt så krånglade det när jag åker in på sjukan så sjukhusets 4 timmars regel på akuten blev 13 timmar...
13 timmar på deras extremt osköna brits med extremt upptagen personal.
Tror tillochmed sjukhusets städare bett mig om ursäkt för detta.

Vart iallafall på akuten röntgad för dom misstänkte proppar i lungorna.
Men så var inte fallet.
Dom tog dessutom (vad som kändes som) 1 miljard blodprov där dom misslyckades typ varje gång eftersom jag är så snarstucken svårstucken så jag tillslut såg ut som en välstucken nåldyna.
Fick tillslut 1 infart i vänster armen där dom tog blodproven. Fick sen till röntgen en till infart i höger arm eftersom kontrastvätskan krävde en annan nål, ska det va ska det va ordentligt!
Dom gick dessutom om varann så ingen visste om jag fick äta eller dricka så dom bad mig avstå tills doktorn uttalat sig. Efter ca 8 timmar (då hade jag inte ätit sen frukost 16 timmar tidigare) var jag rätt hungrig.
Då bjöd dom mig iallafall på ett dropp.
Karln och Yngstan for hem vid 1 tiden på natten.
Tänkte då passa på att sova eftersom jag precis fått informationen att läkaren vart tvungen att dra iväg på en akutoperation och dom hade fått i mig en till spruta Spasmofen.

Stänger mina ögon, flyter sakta iväg mot drömmarnas land när plötsligt världens oljud sätter igång i rummet. Jag kan inte beskriva det bättre än att det lät ungefär som ett motordrivet verktyg stod mot elementet.
Ringer då på personalen och in kommer en stackars sköterska som möter en liten Lotta som helt enkelt tappat tålamodet.
Ljudet berodde tydligen på nåt bygge, mitt rum var värst drabbat och dom kunde inte göra något åt saken.

3 timmar senare kom läkarn...

Han bad 100 gånger om 1000 ursäkter för allt och ordnade snabbt som fan fram ett rum på avdelning.
På grund av platsbrist hamnade jag hos ortopeden.
Vid 5 tiden på morgonen fick jag tillslut krypa ner i en säng!