Det är kanske inte så konstigt att folk är deprimerade?

När man växer upp tänker nog dom flesta att man inte ska bli som sina föräldrar.
Man ska bli bättre på allt, ha roligare och leva livet.
Samtidigt är många uppväxta med förmaningar som
-Sköt skolan, annars blir du städare eller får jobba på McDonalds.
-Du har alla möjligheter, du kan bli precis vad du vill!

När man väl då börjar vuxenlivet upptäcker man att ens jobb (i dom flesta fall) bara är just ett jobb. Kanske stressigt, ibland monotont och i många fall rätt tråkigt, inte alls så mycket mer spännande än McDonalds.
Man ska dessutom sköta jobbet och vara där minst 8 timmar om dagen, 40 timmar i veckan. Det är inget konstigt med det.
Man ska, till skillnad från sina föräldrar som ringde med televerket, fick ström från elbolaget, tittade på 1 av 2 möjliga tvkanaler (eller bara 1 om man är tillräckligt gammal) som levererades av det enda tvbolaget o.sv, välja, välja, välja.
Man måste fortfarande städa, tvätta, diska, laga mat och allt annat som ingår i skötseln av ett hem.
Man ska dessutom vara miljövänlig och näringsriktig, nåt som våra föräldrar kanske inte var lika upplysta om.
Man ska också vara en bättre förälder än ens egna föräldrar var för dom var enligt förståsigpåare inte så bra föräldrar eftersom våra generationer mår så dåligt.
Så i ren desperation/ dåligt samvete curlar man barnen, dom kan ju må dåligt om dom behöver göra nåt själv och ens planerade schema kan ju sabbas om man inte har full koll på var dom är hela tiden.
Man ska vara sund och hälsosam och motionera.
Man ska vårda sina relationer som tyvärr är matade av Hollywood om hur kärlek och vänskap ska vara.
Redan här börjar man ju ana att ekvationen int går ihop.
Sen ska man ju utöver detta förverkliga sig själv, man ska resa, man ska ha roligt, man ska göra allt det där som ens föräldrar inte gjorde.

När man då vaknar på morgonen, ska gå till sitt inte allt för roliga jobb, vet att tvätthögen växer, att dammråttorna måste fångas innan dom äter upp barnen som utöver kvällens träning har läxor som dom behöver hjälp med, vet att du eller dina partner måste tapetsera klart rummet ni renoverara så ni slipper sova i vardagsrummet, och dessutom funderar på vad som har bäst näringsvärde, quiona eller bulgur då konstaterar att Nä, jag kommer inte orka/hinna ta den där ölen med polarna efter jobbet ikväll och ligga lär vi inte hinna/orka med den här veckan... heller...

Det är då du kommer fram till att du är inte bättre än dina föräldrar, du är sju resor värre...


Våra föräldrar var över lag inte dåliga föräldrar, barn är tåliga.
Det största misstaget dom gjorde var att inte förbereda oss på hur livet ser ut på riktigt.

Gör vi det?