... en dusch.
Efter en natts krampande är det ungefär jämställt med att bestiga Mount Everest för mig.
Jag vet hur det kommer gå till och bilden av mig sittandes på golvet med huvudet mellan knäna medans jag försöker tvätta håret med en arm (den högra, den vänstra är nästan helt obrukbar idag) får mig att skratta något uppgivet.
Det är inte lätt när kroppen sviker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar