Är det inte så...

... att genom sig själv känner man andra?
Att det man oroar sig för att ens partner, vän, närstående gör när man inte ser och hör är något man själv gör när ens partner, vän, närstående inte ser och hör?
Ens misstanke om andra kanske är större/värre än handlingen man själv utför, men sås inte fröet till misstanken utifrån sitt eget agerande?