Tårarna bara rinner...

... och rinner.
Kroppen har kraschat, jag har övermedicinerat, har fortfarande ont och mår illa.
Jag har mig själv att skylla, jag har överansträngt mig men ändå känns det så jävla värdelöst.
Jag tycker jag offrat tillräckligt mycket för dessa sjukdomar men tydligen är det inte nog.
Det känns orättvist mot mina nära och kära, har så dåligt samvete för att jag är som jag är.