... med att sova ensam.
Tomheten var så påtaglig.
Ljuden i rummet blev fel, doften saknades och känslan av att inte ha honom vid min sida i mörkret gnagde i mig.
Saknade hans hand på min höft, hans fot mot min.
Saknade hans lugna snusande, för vad är jag utan hans andetag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar