Jag kan bli nästan löjligt lycklig...

... över små saker i vardagen.
När jag pratar i telefonen med Äldstan och hör Barnbarnet i bakgrunden, när jag får ett gulligt sms av min blivande man, när jag tittar ut genom köksfönstret och ljuset faller vackert på trädet utanför, att min Lyckliga Lotta helt plötsligt fått för sig att blomma igen. Jag kan fortsätta hur länge som helst med att berätta om dessa saker som förgyller min vardag och som gör mig så lycklig så jag nästan tappar andan.
Idag fick jag ett sånt moment... när jag tänkte på min fredagsstädning och nu ifrågasätter jag om jag verkligen är vid mina sinnens fulla bruk.
Jag hatar att städa (vilket många kan ha svårt att tro eftersom jag gör det ofta) och det kan fan inte vara helt normalt att bli lycklig av att tänka på det!