Jag har nu kommit på...

.... vad det absolut tråkigaste man kan göra är.
Bryta nyckelbenet.
Stod på näsan (eller axeln då) i lördags, tyvärr nykter annars kanske det hade gått bättre. Givetvis på Åland också, men nu har jag även provat Åländsk sjukvård och det funkade ju.
Nu har jag typ klaustrofobi i min egen kropp, känner mig som en större belastning än vanligt, är uttråkad och pendlar mellan inre gråt och panik.
Jag är ju välsignad med världens bästa man men det sista jag ville va att belasta honom mer.
Han är en pärla och jag önskar han förstår hur mycket han betyder för mig, hur lycklig jag är att han är min och hur mycket jag älskar honom.

Tack älskling, du är bäst ❤❤❤

Vi har förlorat...

...vårt ena hjärta.
Hunden som vart allas hjärta.
Hunden som charmade världen.
Det har idag gått 2 veckor och som klokaste Äldstan sa - första året blir värst för allt ni gör är första gången utan... och tro mig, minsta vardagssyssla är ett berg att bestiga.
Vårt andra hjärta fixade första veckan bra men är nu i sämre skick, saknar, letar, försöker krafsa fram dofter på hennes favorit platser.
Vi tar en dag i taget och försöker ge andra hjärtat vad han behöver.

Det här med att...

... handla...
Idag skedde en rätt typisk inhandling här.
Vi for till Rusta för att kolla efter en lampa till gästrummet/kontoret.
Hem kom vi med 8 kuddar till soffan, en toaborste, en dörrmatta och en falukorv...

Jag får inte...

... riktigt ihop kroppen med livet just nu.
Inte så att jag är helt utslagen men tillräckligt för att inte räcka till.
Överbelastar min man medans jag desperat söker rutiner som ska funka.
Längtar nu till påskhelgen som kommer tillbringas på Åland.

Har man en blogg...

... bör man blogga!
Har jag hört iallafall.
Det har vart rätt mycket sen sista inlägget och jag har inte mått så bra men är snart uppe vid ytan igen!
Snabbgenomgång sen sist: Bröllopsresa, rekonstruktion, massa jobb, konkurs och jag vart därmed utan jobb. Hur en anställning kan ta så stor plats i ens liv och hur stor förlusten kändes är nästan löjlig.
Är nu på gång igen och har sen ca 2 veckor tillbaks funnit en arbetsplats som förhoppningsvis kommer vårda mig lika ömt som jag kommer vårda den.
Min man är lika fantastisk som alltid, min klippa och mina andetag!
Lovar inget men ska försöka skärpa mig, bloggen förtjänar lite omtanke! 😉