Jag har nu kommit på...

.... vad det absolut tråkigaste man kan göra är.
Bryta nyckelbenet.
Stod på näsan (eller axeln då) i lördags, tyvärr nykter annars kanske det hade gått bättre. Givetvis på Åland också, men nu har jag även provat Åländsk sjukvård och det funkade ju.
Nu har jag typ klaustrofobi i min egen kropp, känner mig som en större belastning än vanligt, är uttråkad och pendlar mellan inre gråt och panik.
Jag är ju välsignad med världens bästa man men det sista jag ville va att belasta honom mer.
Han är en pärla och jag önskar han förstår hur mycket han betyder för mig, hur lycklig jag är att han är min och hur mycket jag älskar honom.

Tack älskling, du är bäst ❤❤❤