... frågade mig idag hur det kommer sig att jag inte brutit ihop... om jag aldrig haft ett sammanbrott.
Nä... sa jag... jag väntar fortfarande på min semester i en madrasserad cell... men den dan verkar dröja...
Jag e ju värd en semester!! ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar