Hon sitter i London och väntar på flyget, eller så har hon precis klivit på det...
Med gråten i halsen lämnade jag Arlanda... Jag är så glad för hennes skull att hon får göra det här... men åååååh mitt knyte!!! Jag längtar tills jag får krama henne igen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar