Ibland tycker jag mig...

... höra saker... jag tror att det är hörselminnen... jag vet inte om det finns nåt som heter så, men det känns så.
Jag tycker mig ofta höra rosslande och jag vet att jag minns det ljudet från mammas sista dygn, när vi vakade och jag sov brevid henne.
Min mamma var mörkrädd, hon hade alltid lampan brevid sin säng tänd och det var skönt för när jag låg där brevid henne kunde jag se henne, se på ögonbrynen om nåt var fel eller om hon var tillfreds. När hon började rossla låg jag och tittade på henne nästan hela natten. Jag visste ju vad det innebar... jag hade ringt morfar som kommit dit och han låg i rummet brevid och sov.
Tillslut måste jag ha slumrat till och jag vaknade av att min morfar stod över mig och sa
-Hon låter annorlunda nu...
Hon lät högre... och långsammare... rosslande..
Jag ringde ASIH som lovade att komma snarast och jag fuktade mammas mun, torkade bort slem, torkade av henne med en tvättlapp.
Sjuksystern kom och tittade till mamma och sa att det såg bra ut, att det var lugnt och att vi inte kunde göra så mycket. Jag vet inte vad jag kände just då.
Jag väckte lillebror och lillesyster, gick in och satte mig hos mamma och höll hennes hand, morfar stod bakom mig, dom andra hade inte kommit upp än...
Hon drog ett långt andetag... sen ett till, men då passerade ingen luft, det var bara kroppen som gjorde rörelsen... jag pussade min mamma på pannan och hennes bröstkorg rörde sig igen... sen blev hon alldeles stilla och hennes läppar ändrade färg.

10 dagar senare vakade vi på stockholms Sjukhem, "pappa" okontaktbar sen ett par dagar tillbaka... rosslandes... Vi turades sista tiden om att sova där men den sista kvällen var vi nästan alla samlade. Vi hade precis ätit middag allihopa i rummet brevid när en syster sa något som inte alla uppfattade... men några av oss gick in till "pappa"
Han gick inte lika fridfullt som mamma, man såg hur han kämpade och man såg och kände hans ångest... och han rosslade...
Jag höll även hans hand när han gick vidare, men då med lillebror och lillesyster vid min sida och dom andra precis utanför dörren...

Detta rosslande tycker jag mig höra och det kanske låter hemskt, men det är det inte, det är ganska lugnande på nåt konstigt sätt... så länge dom rosslade så fanns dom där och man kunde ändå vara lugn... det var när rosslandet slutade som smärtan började på riktigt...

Hm?

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article3596386.ab

Är vi svanar?

Hittar man nån man står ut med resten av livet så kör hårt!
Vill man va ombytlig... Kör hårt!
Vill man leva singel hela livet... kör hårt!

Hade det vart så att vi var skapade för att leva i tvåsamhet så hade vi förmodligen gjort det... som svanar... eller sjöhästar.. eller...

Det är väl "normen" som säger att vi ska leva med samma person hela livet... och turen, oturen eller envisheten som gör att vi lyckas?

Själv har jag ju redan totalt misslyckats med det där....

En dag...

...inte riktigt som andra dar....Började med att jag väckte yngstan och sen kunde jag lägga mig ett tag igen... la mig på äldstans säng... Gosade vovvar=)


Intog även min frukost där, medans jag slötittade på tv... jag är egentligen ingen morgon tv tittare...


Bror sms:ade och frågade om jag kunde ha hans andra hund (chihuahuan Bella) också...


Sjääälvklart!


Så medans jag inväntade bror och Bella så fick jag roa Mats... en bekant till familjen (en god vän till mamma och "pappa" innan dom gick bort) som bror ska tillbringa dagen med. Han skulle alltså hämta min bror här istället för.... där...


Och han e ju inte typen som behöver roas... han skulle... utom allt tvivel... kunna prata hål i en sten. Jag finner ju en del av det han pratar om väldigt intressant, han är väldigt kunnig och kan mycket historia, men som sagt... en STEN!!


När bror kom så tog jag iallafall hund 1, hund 2 och hund 3 i koppel och begav mig ut... och vi va ute ett par timmar... gick en lååång promenad via det stora fältet förbi alla kossorna och Bella travade på. Ett tag tog hon snålskjuts, men större delen av promenaden gick hon själv.


När vi kom hem käkade vi lunch... och sen vilade vi.... och då krockade 2 bilar precis nedanför mitt fönster. Jag ringde 112 innan jag ens hunnit titta ut.


Hann inte vila, fick gå ut och prata med räddningstjänsten... och nu måste jag hänga tvätt...

Bella har iallafall gett upp...

Jag letar...

.. ofta bilder till min blogg...

Google är ju bra...

Idag bild googlade jag på ordet blogg

Den första bilden som kommer upp är ett liggsår... Vilket genast väcker minnen om min mamma till liv.
Min mamma var inget liggsår, men hon jobbade inom vården (hemtjänst) och hennes sista tid i livet vårdade jag henne i hemmet... Liggsåren fanns alltid nära...
Min mamma bad aldrig mig vårda henne, det föll sig naturligt när beskedet kom, att nu fanns inget mer dom kunde göra. Men hon sa att hon ville vara hemma. Och när jag en gång (efter ett samtal med vår kurator) tog mod till mig och frågade om det va ok att jag alltid var där så tittade hon på mig som om jag va tokig och sa-
Självklart! Hur skulle det annars gå??
Däremot sa hon (varje gång blöjbyten kom på tal) att hon kunde inte belasta dom andra barnen med sånt... mig va det annorlunda med- Jag hade ju utbildning och jobbat tillsammans med henne i många år... så hon visste att jag fixade det!
Jag kände mig inte alltid så... allrahelst inte dom sista blöjbytena...
Sista gången mamma (hur fan säger man det här på ett värdigt sätt då??) hade avföring så va hon mer eller mindre i koma...
Det va mycket som kom, och det var svart... och det luktade illa.
Jag förstod vad det innebar och jag gick sönder inombords... men praktiska Lotta visste ju att det måste bort...
Jag gav praktiska Lotta den stunden....
Mamma va nerbajsad, sängen va nerbajsad och jag tog hand om det.
Jag tvättade mamma, jag bytte sängkläderna, jag satte på mamma rena kläder.
Det är ett hästjobb att göra det själv på en person som bara ligger där och är okontaktbar... men jag gjorde det...
Efteråt, när allt var rent, bortplockat och iordninggjort så böjde jag mig över mamma, klappade henne över håret, gav henne en puss i pannan och sa nåt i stil med:
-Så, nu känns det väl lite bättre...
Och min mamma lyfte två ggr på ena ögonbrynet...

Post=Ångest?

Det är ju alltid skit som kommer i brevlådan... reklam, räkningar eller annat trist...

Idag kom annat trist.

Datum för rättegång satt.

Mer trist:
Jag är kallad som vittne... för att vittna om min sons föhållanden... jag antar att dom menar hem och levnadsförhållanden... Det oroar mig inte... inte mycket att vittna om där.... data, flickvän, data, mat, flickvän och lite slarvig skolgång (vilket han försöker förbättra)
Han hann inte långt ner i fördärvet han inte... (Tack!!)
Eller som dom sa på soc- Testosteronstinna tonårskillar i grupp hamnar nångång i trubbel... Frågan är bara vad man väljer sen... att sluta eller att fortsätta...
Dom har rekommenderat ungdomstjänst som straff om sånt ges...

Hoppas straff ges... för som jag brukar säga-

Har man skitit på sig får man torka sig!

Jag har en syster...

... ja, ok... jag har fler systrar... Men jag har en syster som jag pratar med i telefon dagligen... ja, ok... jag har fler systrar som jag pratar med i telefonen dagligen... Men jag har en syster som jag pratar med i telefonen dagligen som för tillfället är hemma om dagarna... ja, ok... jag har fler systrar som jag pratar med i telefonen dagligen som för tillfället är hemma om dagarna...
Men den systern jag pratar om nu är äldre än den systern som är yngre...

Jag pratade iallafall med min syster och undrar vad dom ska äta till middag... middagstips skadar aldrig!!
-Soppa och pannkaka svarar hon glatt...
-MMhhmmmm, svarar jag som alltid haft lite svårt för soppa och pannkaka till middag om man inte ätit en braklunch.... och pannkaka får jag i mig max 1 innan jag liksom klöks... även om det är gott...
Så jag funderade vidare....

Något senare ringer Herrn hem och frågar vad vi ska äta...
-Vet int, säger jag....
Å han svarar
-Jag tänkte på Soppa och pannkaka!

Antingen är dom kollektivt hjärntvättade eller så har Herrn och min syster ett förhållande... men jag VÄGRAR göra pannkaka... jag gör plättar istället... ÅÅÅÅ va jag e rebellisk!!

Detta roar jag mig med på eftermiddagen!

Dom sitter fint och väntar på godis efter promenaden...

Som förövrigt var vår första tillsammans alla 4 (jag och hundarna då)... men förhoppningsvis inte den sista ;)

(Dom 2 minsta är min brors och hans flickväns)

En Son värd guld!

http://blogg.expressen.se/8000kr/archiveoverview.jsp

En mamma värd guld!

http://www.aftonbladet.se/wendela/article3510118.ab

Tack Syster!

För trevligt sällskap och god mat (fast jag lagade idag) =)

Tack syster!

För god mat och trevligt sällskap! =)

Nu ska jag sova!

Hittade den här!

Bland nytagna foton....

Yngstan har roat sig med systersonens leksaker! =)

Hade riktigt trevligt igår...

..ett tag iaf... men som vanligt när jag har trevligt så uppstår kaos... plottas förbannelse! ;)
Karln tog med sina barn och for till dalarna på Marie Memorial http://www.mariememorialrace.com/docs/page1.html

Själv stannade jag hemma med hunden och mina äldsta...
Vi åt gott och Jag och äldstan drack några öl i långsam takt under matlagningen, till maten och efter maten... Vid åtta tiden fick vi för oss att gå upp till lokala haket upp för backen så då gjorde vi det... och drack 2 öl där... hade jätte mysigt hon å jag och bara satt och snacka skit...
Sen gick vi hem och tog kvällspromenaden med hunden. Under den promenaden konstaterades att äldstan e bättre än mig på att hoppa över vägkoner *asg*
Kattis (äldstans kompis) kom förbi och vi tittade på Cloverfield, käkade ostbågar, choklad och drack vatten =)
Vid midnatt gick vi och la oss... vi partybönor hehe.

Kaos...
3.44 kom första samtalet... en nära anhörig ringde om en annan nära anhörig som skadat sig själv och ville att jag skulle ringas...
Sen har natten sett ut så... telefon samtal... sms... osv osv...
Jag hade ingen möjlighet att ta mig dit i rimlig tid =/
Personen kom iaf in till sjukhus... men vart hemskickad så jag har ägnat dagen åt att försöka få nån slags hjälp...
Får se hur det går...

Idag känns det...

... som första dagen på höstterminen, även om yngstan gått en vecka i skolan... men hon va ju bara här 2 dar i början på förra veckan. Idag började sonen i skolan, han somnade i bra tid igår och pratade i telefonen när jag kom in för att väcka honom så det va inga problem! Han har en timmes resväg till skolan ungefär... Yngstan hade precis klivit ur sängen när jag kom upp, hon börjar 9.20 idag så hon hade en slapp morgon...

Ringde ett samtal åt min bror, fick inte tag på nån men lämnade ett meddelande på telefonsvararen... hatar telefonsvarare....

Jag va barnvakt...

... i helgen... lördag till söndag... åt syrrans barn som är 4 år och 8 månader... vilken pers!! Även om dom va jätte snälla och så... men jag fattar inte att jag har orkat!!!
Jag skulle aldrig orka med att ha små barn idag... mina e 19, 16 och 12 (snart 19, 17 och 13) och det är så bekvämt när dom är självgående!!

I fredags va vi hos Björne å Lena... och i lördag kom dom hit och käkade middag här...
Jag sov inte så vansinnigt mycket lö-sö för minstingen vaknade typ kl 00.00, kl 04.00 (och va då vaken till ca 6.00 och sen vaknade han igen strax efter 7 och sen va han vaken tills jag gick ut med hundarna så han sov en stund i vagnen. På em kom syrran å hennes kille och käkade pizza här och sen röjde jag lite hehe. Sen va jag heeelt slut och tänkte gå å sova... men då vart det lite kris med sonens flickvän och hennes föräldrar och så ville äldstan att jag skulle ringa så det vart en stund med henne i telefonen (goa barn kom hem nu!!! ;) ) så det vart ett par timmar till vaket... sen sov jag som klubbad!
Som tur va så behövde jag inte kliva upp så jätte tidigt... Minstan följde med mig på morgon promenaden=)

Nu tvättar jag lite... och ska gå och duscha... sen ska jag försöka göra så lite som möjligt ;)

Nattliga samtal...

... är inte alltid så kul... men i natt va det underbart att höra hennes röst!
Vid 3 tiden inatt ringde hon och sa att dom va framme och att resan hade gått bra!! =)
Dom skulle bara installera sig i hemmet och sen skulle dom gå ut och äta (klockan va då ca 17 där)
Hon skulle höra av sig idag igen =)

Å Beccaveckan slutade tidigt... *snyft*

Fast den började ju en dag tidigare också!

Hoppas veckan går fort fort så hon snart är här igen mitt härta;)

Nu har hon åkt!!!

Hon sitter i London och väntar på flyget, eller så har hon precis klivit på det...
Med gråten i halsen lämnade jag Arlanda... Jag är så glad för hennes skull att hon får göra det här... men åååååh mitt knyte!!! Jag längtar tills jag får krama henne igen!