Ibland tycker jag mig...

... höra saker... jag tror att det är hörselminnen... jag vet inte om det finns nåt som heter så, men det känns så.
Jag tycker mig ofta höra rosslande och jag vet att jag minns det ljudet från mammas sista dygn, när vi vakade och jag sov brevid henne.
Min mamma var mörkrädd, hon hade alltid lampan brevid sin säng tänd och det var skönt för när jag låg där brevid henne kunde jag se henne, se på ögonbrynen om nåt var fel eller om hon var tillfreds. När hon började rossla låg jag och tittade på henne nästan hela natten. Jag visste ju vad det innebar... jag hade ringt morfar som kommit dit och han låg i rummet brevid och sov.
Tillslut måste jag ha slumrat till och jag vaknade av att min morfar stod över mig och sa
-Hon låter annorlunda nu...
Hon lät högre... och långsammare... rosslande..
Jag ringde ASIH som lovade att komma snarast och jag fuktade mammas mun, torkade bort slem, torkade av henne med en tvättlapp.
Sjuksystern kom och tittade till mamma och sa att det såg bra ut, att det var lugnt och att vi inte kunde göra så mycket. Jag vet inte vad jag kände just då.
Jag väckte lillebror och lillesyster, gick in och satte mig hos mamma och höll hennes hand, morfar stod bakom mig, dom andra hade inte kommit upp än...
Hon drog ett långt andetag... sen ett till, men då passerade ingen luft, det var bara kroppen som gjorde rörelsen... jag pussade min mamma på pannan och hennes bröstkorg rörde sig igen... sen blev hon alldeles stilla och hennes läppar ändrade färg.

10 dagar senare vakade vi på stockholms Sjukhem, "pappa" okontaktbar sen ett par dagar tillbaka... rosslandes... Vi turades sista tiden om att sova där men den sista kvällen var vi nästan alla samlade. Vi hade precis ätit middag allihopa i rummet brevid när en syster sa något som inte alla uppfattade... men några av oss gick in till "pappa"
Han gick inte lika fridfullt som mamma, man såg hur han kämpade och man såg och kände hans ångest... och han rosslade...
Jag höll även hans hand när han gick vidare, men då med lillebror och lillesyster vid min sida och dom andra precis utanför dörren...

Detta rosslande tycker jag mig höra och det kanske låter hemskt, men det är det inte, det är ganska lugnande på nåt konstigt sätt... så länge dom rosslade så fanns dom där och man kunde ändå vara lugn... det var när rosslandet slutade som smärtan började på riktigt...

Jahaja...

vad har vi gjort idag då...
Gick på promenad med hunden (och såg till att sjuka sonen tömde diskmaskinen och gick ut en vända med Max under tiden... han hade ett par timmar på sig)
Sen har jag tvättat och hängt tvätt... pratat med systersonen som är 1 år, pratat med syrran, pratat med den andra syrran,pratat med bror... Betalat en räkning, mailat och pratat med sonens advokat(en av två åtalspunkter har blivit nedlagd)...slösurfat lite...
Satt frysen på avfrostning...Promenerat med yngstan och sonen till bankomaten, handlat mat och vart på apoteket...
Har nu gjort en sats havrebollar som strax ska rullas... Ska hänga nästa maskin tvätt nu och sparka igång en ny.... sen ska det rullas!!

Jag har en syster...

... ja, ok... jag har fler systrar... Men jag har en syster som jag pratar med i telefon dagligen... ja, ok... jag har fler systrar som jag pratar med i telefonen dagligen... Men jag har en syster som jag pratar med i telefonen dagligen som för tillfället är hemma om dagarna... ja, ok... jag har fler systrar som jag pratar med i telefonen dagligen som för tillfället är hemma om dagarna...
Men den systern jag pratar om nu är äldre än den systern som är yngre...

Jag pratade iallafall med min syster och undrar vad dom ska äta till middag... middagstips skadar aldrig!!
-Soppa och pannkaka svarar hon glatt...
-MMhhmmmm, svarar jag som alltid haft lite svårt för soppa och pannkaka till middag om man inte ätit en braklunch.... och pannkaka får jag i mig max 1 innan jag liksom klöks... även om det är gott...
Så jag funderade vidare....

Något senare ringer Herrn hem och frågar vad vi ska äta...
-Vet int, säger jag....
Å han svarar
-Jag tänkte på Soppa och pannkaka!

Antingen är dom kollektivt hjärntvättade eller så har Herrn och min syster ett förhållande... men jag VÄGRAR göra pannkaka... jag gör plättar istället... ÅÅÅÅ va jag e rebellisk!!

Detta roar jag mig med på eftermiddagen!

Dom sitter fint och väntar på godis efter promenaden...

Som förövrigt var vår första tillsammans alla 4 (jag och hundarna då)... men förhoppningsvis inte den sista ;)

(Dom 2 minsta är min brors och hans flickväns)

Jag va barnvakt...

... i helgen... lördag till söndag... åt syrrans barn som är 4 år och 8 månader... vilken pers!! Även om dom va jätte snälla och så... men jag fattar inte att jag har orkat!!!
Jag skulle aldrig orka med att ha små barn idag... mina e 19, 16 och 12 (snart 19, 17 och 13) och det är så bekvämt när dom är självgående!!

I fredags va vi hos Björne å Lena... och i lördag kom dom hit och käkade middag här...
Jag sov inte så vansinnigt mycket lö-sö för minstingen vaknade typ kl 00.00, kl 04.00 (och va då vaken till ca 6.00 och sen vaknade han igen strax efter 7 och sen va han vaken tills jag gick ut med hundarna så han sov en stund i vagnen. På em kom syrran å hennes kille och käkade pizza här och sen röjde jag lite hehe. Sen va jag heeelt slut och tänkte gå å sova... men då vart det lite kris med sonens flickvän och hennes föräldrar och så ville äldstan att jag skulle ringa så det vart en stund med henne i telefonen (goa barn kom hem nu!!! ;) ) så det vart ett par timmar till vaket... sen sov jag som klubbad!
Som tur va så behövde jag inte kliva upp så jätte tidigt... Minstan följde med mig på morgon promenaden=)

Nu tvättar jag lite... och ska gå och duscha... sen ska jag försöka göra så lite som möjligt ;)