Moffa!

Jag har precis lagt på luren efter att ha pratat med min morfar.
Han e några stycken över 80 och lomhörd, men har en underbar humor...
Han driver mycket med sig själv och sin ålder.
Varje gång vi pratar deklarerar han att han har slutat jobba, men i nästa mening säger han att han har telefon konferenser OCH åker in till jobbet iallafall nångång i veckan...
Han jobbar på DN och han kommer aldrig, aldrig sluta... han kommer spöka där när han har gått bort!

Jag och morfar hade egentligen ingen större kontakt innan mamma blev riktigt sjuk, han va en sån morfar som dök upp till jul med dyra julklappar, satt 5 minuter och sen drog vidare.
Jag har nåt svagt minne av att han tog med oss på bio nångång när jag var liten...
Ibland åkte vi dit mamma, jag och mina syskon (pappa följde aldrig med) och Morfar betalade alltid taxi hem.
Hans mamma levde tills jag var 11-12 år och henne hälsade vi på mycket oftare, vi var även till hennes landställe i Vettershaga, då var Morfar alltid med. Där var vi den dagen Kronprinsessan Viktoria föddes.
Nu ringer vi varann emellanåt, jag och Morfar, och det är nog bara jag av oss syskon som har kontakt med honom. Innan mig va det mamma som alltid höll honom underättad... och hon sa ofta att om det va tyst för länge så hade det hänt nåt. Morfar hör nämligen inte av sig förrens det är klart, för han vill inte oroa folk.
Han ringde tex min mamma vid ett tillfälle och sa:
-Jag ville bara tala om att jag har gjort en operation, men jag mår bra nu!
-Vaddå för operation?, frågade mamma
-Jag har bytt ut mina fyra hjärtklaffar....
Mamma suckade alltid djupt över sånt och försökte få honom att förstå att hon ville att han skulle ringa innan... men nä...

När vi pratade idag så sa Morfar att han har inte hört av sig på ett tag för han hade ramlat och slagit sig väldigt illa.
Frustrerande.
Och när jag sa att det är vid sånna tillfällen man ska ringa!!
Så skrattade han bara gott och sa att han inte ville oroa mig.

Han ska iallafall komma förbi här nån dag när han "svänger förbi" jobbet, han jobbar alltså i DN huset... och bor i Fjärdhundra... Personligen skulle jag uppskatta om han slutade köra bil, men hans hörsel blir plötsligt MYCKET sämre när man försöker ta upp det.

När mamma gick bort så var det som en stor del av Morfar försvann, han blev plötsligt mycket äldre och djupt deprimerad. Jag kan inte ens tänka mig vad han går igenom, jag förlorade min mamma, men han förlorade sitt barn! Han säger ofta att han kommer inte igen, han hittar inte tillbaks till vad han var, och jag hör att han sörjer det också...

Jag önskar att jag får många samtal till med Morfar, att han inte försvinner han också...