Jag är sjuk...

... ja alltså inte det gamla vanliga eller tokigheten... utan sjuk, sjuk!
En försenad julklapp... Feber, hosta, snor, huvudvärk, ondare i kroppen, varje andetag känns som att stoppa huvudet i en masugn.
Karln är också sjuk och av symtomen kan vi utröna att han ligger ungefär en dag före mig.
Han tyckte dessutom igår när jag kröp upp i hans famn och ömkade mig om hur jag mådde inte fick tycka synd om mig eftersom det var mer synd om honom!
Ja inte för att han är man och när en man är riktigt förkyld...
Utan för att han måste jobba.
Då såg jag ännu ynkligare ut och frågade vem fan jag skulle beklaga mig till, han har ju mig och dom där rådjursögnen(tänk Puss in boots - Shrek!) funkar ju alltid så jag fick gnälla en stund och han fick gnälla en stund och sen var alla nöjda!