Under en bilresa...

... för 100 år och ev kvart sen... eller försommaren 2006, höll jag min mamma i handen nästan hela vägen från Norrtälje.
Det var hennes sista sommar, vilket vi alla visste.
Vi hade vart på hennes sista besök hos hennes bror, vilket vi alla också visste.
Jag minns att vi for därifrån, jag fick ett telefonsamtal (som jag inte minns ett dugg av) och när jag lagt på lade jag handen på min mammas axel (hon satt i sätet framför mig)
Hon tog min hand och så satt vi hela vägen hem.
Jag tog hennes hand för att jag ville att hon skulle känna att jag fanns där, för att ge lite tröst.
Vi kom efter resan fram till att hon tog min hand för att ge mig tröst för hon trodde mitt telefonsamtal hade gjort mig ledsen.
Jag tänker ofta på den resan och vet att inget hade varit mer perfekt, vi båda var bättre på att ge stöd än att få! =)