Hos mig är alla morgontrötta!

Eller i mitt sällskap tydligen.
Folk som påstår sig vakna urtidigt varje morgon sover halva förmiddagen om jag är i närheten.
Är jag barnvakt sover barnen så länge att föräldrarna dör av avundsjuka.
Mina egna barn vart sjusovare en vecka efter födseln.
Det här är sällan ett problem.
Det är värre med hundarna.
Om dom fick som dom ville skulle deras dag börja tidigast vid 11 tiden.
Det är ju problematiskt när man faktiskt jobbar.
Länge släpade jag ut dom på promenad på morgonen vilket innebar att dom kissade på första möjliga (eller omöjliga ställe) och sen ville gå hem.
Om jag då envisades med att fortsätta promenaden fick jag helt enkelt släpa runt dom i kopplet, lite likt Gösta Ekman (kan det ha vart i filmen Morrhår och ärtor?) när han släpar runt ett skinn i koppel.
Den enda skillnaden är att mina väger lite mer.
Jag har nu gett upp det här, vi har lite olika arbetstider osv i det här huset så oftast är nån hemma på dagen och kan gå ut med dom när dom väl behagar vakna.
Jag släpper ut dom på tomten en sväng, det tar nån minut eftersom hundarna går i sömnen ner för trappen, kissar, springer in och lägger sig igen.
Att väcka dom och få ut dom genom dörren tar längre tid.
Lilla hunden sover i vårt sovrum, stora hunden i sonens.
Vårt sovrum ligger på källarplan, ytterdörren på mellanplan och sonens sovrum på överplan.
Imorse lyckades jag ruska liv i lilla hunden, fick med honom till mellanplanet.
När jag gick upp för att väcka stora hunden sprang lilla hunden ner och la sig igen.
Det slutade med att jag fick ta lilla hunden under armen, gå upp och väcka stora hunden, knuffa ut dom på tomten.
Det var ett jävla jobb och spring i trappor för något som tog knappt en minut innan dom var tillbaks i sina sängar, nerbäddade och snarkade.