Det här inlägget är till Story!

Jag tror inte att du förstår vilken underbar människa du är.
Vilken vacker energi du sprider, inte ens när du var en aning vilsen och arg så kunde du dölja det, det sipprade igenom.
Jag vill att du ska veta hur mycket du betyder för mig, för oss.
Även om det aldrig hade blivit du och Yngstan hade du alltid haft en plats i mitt hjärta.
Sen blev det ni och det finns ingen annan i hela världen jag hellre vill ha där.
När jag ser hennes leende, hör hur hennes röst förändras när hon pratar om dig blir jag lycklig.
Att se er två tillsammans är så självklart, som två bitar som är lite skeva utan varandra, men alldeles perfekta tillsammans.
Du förgyller vårt liv och jag vill att du ska veta det!

Har missat att blogga om nyår!

Hade det bästa av bästa nyårsfirande!
Då vi fann oss bli barnlösa på nyår bokade vi hotellrum i stan och bord på restaurang.
Till tolvslaget promenerade vi till Skansen.
Den kvällen kommer finnas med mig föralltid!

Det pirrar i magen...

... jag går omkring med ett fånigt flin...
Jag är kär!



Jag är så galet kär i min blivande man!

Söndag!

Lämnat av Nojsan som far med sin syster till Mora.
Gjorde ett tappert försök i Mall of Scandinavia, men gav upp ganska fort. Alldeles för mycket folk!!
Käkade på O'learys i Sumpan.
Tog en lång promenad med hundarna.
Gav min blivande man massage.
Myser i soffan.

Här har vi hunnit med massor!

Vi firade min födelsedag den 20de, då uppnådde jag åldern 44... tycker iofs inte att det är någon ålder men det är en herrans massa år.
Vi firade Yngstan samtidigt (hon fyllde 20 den 14de) och vi blev så fint uppvaktade av nära och kära.
Den 23e så handlade jag och min blivande man alla julklappar och julmat på 2,5 timmar utan att stressa det minsta och sen tillbringade vi kvällen med Yngstan och Nojsan och la in sill, rullade och stekte köttbullar, griljerade skinkan och klädde granen.
Julafton blev precis en sån jul jag vill ha, gröt på morgonen, folk ramlade in lite varteftersom, alla var här till Kalle och maten var klar precis när Kalle var slut.
God mat och fina julklappar hann jag med innan kroppen sa upp sig, men det kändes helt ok att ligga på sängen och höra alla.
Vi saknade Äldstan och Yngstan, men annars var alla här. Vi vart 14 st + hundarna, mysigt med fullt hus!
Juldagen hämtade vi upp Äldstan och sonens Farmor och Farfar och for till Äldstan och firade jul igen, med Yngstan och Story också, alldeles underbart!
Annandagen tillbringades i garaget då vi lagade Mellans (familjs) bil (Mellan är blivande mannes mellan dotter) som är på julbesök från Mora, och sen åt vi middag hos svärmor och svärfar.
En soft och skön jul!

Såere...

Det är fan skitjobbigt...

... att vara skitarg och inte ha någon här att prata med!

Ett... två... tre... fyra...

Nästan lite panik här...

... när det börjar närma sig dags att släcka lampan och sova.
Godnatt samtalet är över och det kryper i mig.
Jag vill inte...
Vill inte ligga här utan honom
Vill inte sova utan honom
Vill inte vakna utan honom

Försöker tänka positivt,  försöker slappna av...
Saknar honom galet mycket.

Och bara så där...

... efter en underbar helg, for han ifrån mig igen.
Halva jag saknas igen...
Låt det gå fort till torsdag... snälla...

Eländes elände...

... jobbigt när man har så ont så man kräks och inget hjälper.
Typ skjut mig?

Det gick lite sådär...

... med att sova ensam.
Tomheten var så påtaglig.
Ljuden i rummet blev fel, doften saknades och känslan av att inte ha honom vid min sida i mörkret gnagde i mig.
Saknade hans hand på min höft, hans fot mot min.
Saknade hans lugna snusande, för vad är jag utan hans andetag?

Han har åkt...

... jag är halv...
... halv tills på torsdag...

På väg hem...

... efter en skön helg på Åland.
Brukar normalt inte vilja hem men den här gången är det värre.

Precis så!

Tårarna bara rinner...

... och rinner.
Kroppen har kraschat, jag har övermedicinerat, har fortfarande ont och mår illa.
Jag har mig själv att skylla, jag har överansträngt mig men ändå känns det så jävla värdelöst.
Jag tycker jag offrat tillräckligt mycket för dessa sjukdomar men tydligen är det inte nog.
Det känns orättvist mot mina nära och kära, har så dåligt samvete för att jag är som jag är.

Söndag!

När vi vaknade imorse frågade min blivande man om jag ville ha kaffe.
Kaffe på morgonen är ju typ livsviktigt!
Han kom efter nån minut i köket in i sovrummet med en väldigt bestämd blick, drog på sig kläderna och sa:
-Jag kommer snart!
Han var borta en stund, kom sen tillbaks, slammrade i köket, kom in i sovrummet och sa:
- Jag går ut med hundarna, du ligger kvar, du får INTE kliva upp.
Efter promenaden intog han åter köket.
Så kom han in med färska frallor med ägg och majonäs och en kopp kaffe!
Lyxfrukost på sängen!
Tack älskling,  du är bäst!

Ikväll är jag bjuden på date...

... av min blivande man!

Jag är galet kär i den karln!

Vi blev i söndags...

... själva hemma jag och min blivande man och kommer vara så i en vecka.
Nojsan for och hälsade på sin syster och blir där hela lovet.
Man är ju inte så bortskämd med ensamtid när man träffas när det redan finns barn med i bilden (även om alla våra barn nu är så pass stora att alla utom ett flyttat hemifrån ) och ingen av oss störs av samvaro med våra barn.

Vi passar nu på att slarva med maten och sover med sovrumsdörren öppen, vi är ju så äventyrliga när vi är själva!

Då var det klart!

Sonen har flyttat hemifrån!
Vi överlevde första natten utan honom!
Vi saknar dig och är vansinnigt stolta över dig.