onsdag 3 december 2014

Vad vore jag utan hans andetag?

Stadig som en klippa finns han där.
Han viker inte en tum.
Han tar all den skit andra människor orsakat med lugn och självklarhet.
Han torkar alla dom tårar som andra skapat och jag lagrat.
Han låter mig vila tryggt i hans famn.
Det är han som älskar Liten Lotta.


Inga kommentarer: