Känner mig...

... vilsen, förvirrad.
Jag undrar vart jag är? Och hur jag ska komma tillbaks? Och vill jag verkligen tillbaks? Är jag någon jag vill vara? Inte just nu iallafall så jag måste ta mig nånannanstans... framåt, eller tillbaks... eller? Vart är jag? Vem är jag? Varför tvivlar jag på mig själv?
Varför har jag tillåtit mig att utsättas för saker så jag tvivlar på mig själv? Jag vet ju att jag är en stark och vacker människa, så vad är det jag tvivlar på? Det finns ingenting jag inte klarat av hittills, jag har vadat genom mycket skit, jag har svikits, jag har tagit mycket stryk, både psykiskt och fysiskt, jag har krälat, jag har använts, jag har kämpat och jag har gjort det väldigt väldigt ensam. Jag har varje steg jag tagit varit stolt och jag har aldrig tvivlat på mig själv, trots mina fel och brister. jag är inte mer än människa, men jag är fan inte mindre...
Jag tror inte att det är mig jag tvivlar på, jag tror jag tvivlar på alltet, meningen med det här kämpandet, tron om att det blir bättre sen... Jag tror det är min dröm jag tvivlar på... och kvar blir jag... lika ensam som förrut... men nu föralltid...