Jag är rädd och stolt!
Jag satt framför en annan människa och erkände mig skör och att jag behöver hjälp...
Hon ska ordna en tid hos deras psykolog, det kanske tar lite tid, men han är bra!
Jag är livrädd!
Jag har fått en psykolog att gråta en gång, tårögd satt hon och tyckte synd om mig... och hon visste egentligen ingenting om mig... om mitt liv...
Jag är stolt! Jag bad om hjälp!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hjälp är bra. Folk är för usla på att be om hjälp.
Det tog mig alldeles för lång tid innan jag bad om hjälp för mina problem.
Jag är urusel på det... och skadad... och urusel och en smula för stolt... så...
Men jag har inte råd att gå sönder, jag har bara mig!
Men jag är som sagt livrädd! Jag vet inte ens hur man tar emot hjälp! Jag är den som ger hjälp...
Jag brukar kallas skadat gods... jag skulle kalla mig tragiskt gods...
Hur lyckades du? Mår du bättre? Jag hoppas det! och ditt inlägg gav mig faktiskt hopp, att nån som vet delar med sig.
Skicka en kommentar