Hur mäter man kärlek?

Jag får ofta höra av vänner och bekanta (oftast av kvinnligt kön) att -"Han bryr sig inte om mig, han frågar aldrig hur jag mår eller hur min dag har varit.
Själv frågar jag alltid och får oftast mummlande svar"
Själv tycker jag att den största omtanken man kan visa är väl att lyssna när personen vill prata.

Om min partner inte frågar om min dag så tar jag inte det som ointresse, om min partner däremot ALDRIG lyssnar på när jag vill prata om den så misstänker jag att jag valt fel partner

Är det också inte så att alla människor är olika?
Om jag försöker framtvinga vad jag tycker är kärleksbevis av nån annan är väl den kärleken lika ihålig som om jag lagt en kärleks besvärjelse över objektet i fråga?
Alla visar kärlek på sitt sätt och det finns ingen mall eller lagar och regler man måste följa.

Om man nu behöver bekräftelse i sitt förhållande så vore det väl enklare och ärligare att skaffa en partner som visar kärlek på ett sätt som passar en själv än att tvinga någon att göra nåt dom inte vill?
Hur kul vore det för en själv om man va tvungen att göra saker man själv inte har lust med eller nån känsla i för att bevisa sin kärlek?

Min drömpartner är nån jag kan vara tyst med.
Man kan prata om allt och lyssnar på varandra, men det betyder ingenting och blir inte jobbigt om det blir tyst.
Och jag vet att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar!