Inget är som väntans tider...eller?

Jag väntar på svar från försäkringskassan, först när jag fått det kan jag andas ut och fortsätta med dom ansökningarna jag fått avslag på för att försäkringskassan gjort bort sig... Det är ju bara min ekonomi och nån dum jävel gav dom mandat att stjälpa mig!

Vi väntar på svar från min sons dietist, vi va på sista läkarbesöket den 28:de november... vi påbörjade den här resan i början på året... fortfarande inget svar.

Vi väntar på min sons dom.

Vi väntar på en läkartid hos kirurgen på Karolinska ang. yngstan- vi kom ju bara hem från sista sjukhusvistelsen den 18: de oktober.

Jag väntar på att få komma till min läkare och reda ut ett och annat, jag har tid den 20: de

Jag väntar på tid för möte med försäkringskassan ocharbetsförmedlingen så att jag kanske nån gång kan få nån liten sysselsättning!(Man tröttnar på att banka huvudet i väggen... även om kroppen inte klarar det knappt)

Vi väntar (alltid) på samtalet ang mina äldsta barns pappa, antingen att han tagit sig i kragen, att han åkt fast eller att han dött... Nu har det vart tyst sen rättegången.

Jag väntar på antingen en semester i en madrasserad cell eller en -"så levde dom lyckliga i alla sina dagar" hehe

Sen kan man ju gå vidare med pågående saker... men jag orkar inte...

Ja som sagt, mitt liv i min påse... allt är som det brukar, faktiskt ganska lugnt...
Och det enda jag kommer på när jag läser detta är nåt jag hörde i ett avsnitt av Greys anatomy för ett tag sen.

Dr. Wyatt: Yes. Horrible things DO happen. Happiness in the face of all of that? That's not the goal. Feeling the horrible and knowing that you're not gonna die from those feelings...that's the point.


Ja... jag förstår poängen!! =)