Nånting jag hat... hmmmr... har svårt för...

är människor som inte gör ett bra jobb.
Är det så att man ärvt sin anställning kan man kliva av och låta nån som vill göra det.
Visst kan man av olika anledningar göra ett sämre jobb... men man måste iallafall alltid göra sitt bästa.

Jag var på möte idag med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Nu ska det satsas pengar!! Massa pengar... underbart!
Men så ska folk som inte kan sköta sitt jobb delegera ut dom här pengarna...

Jag ska alltså 5 dagar innan julafton ta mig in till stan, till ett ställe jag inte hittar och träffa människor jag aldrig sett, som dessutom har nån slags makt över mitt liv. En rätt stressande situation kan man ju lugnt säga. Jag ska dessutom ta mig dit kommunalt med en ganska bra bit att gå. Allt detta gör att jag blir sämre. Men självklart i min iver att "äntligen!!" så ger jag mig iväg.
Väl på plats så har ingen av dom 2 personerna som ska bestämma om min framtid ens läst min utredning. Mina handläggare, som ska hjälpa mig... varav en av dom dessutom hade öppen gylf.
När jag förklarade min situation och läget så sa Försäkringskassan:
-"Jag har har inte läst din utredning så noga, jag såg bara att det stod 25%"
Bra där... vad det står är att jag har 100% nedsatt arbetsförmåga, men en viss aktivitetsförmåga, vilket skulle kunna resultera i en väl anpassad sysselsättning på ca 25% OM jag rehabiliteras. Rehabiliteringen däremot är det ingen som vill stå för och min läkare skrattade när hon såg utredningen och sa att
-"Den rehabiliteringen önskar jag fanns!"
Arbetsförmedlingen sa:
-"Tycker du verkligen att du ska ut i arbete???"

Nej, jag inser att det inte ser bra ut, att min kropp kanske inte ens klarar av en lätt sysselsättning på 25%
MEN JAG VILL!! Jag vill göra något... jag vill inte ruttna bort... HJÄLP MIG!!

Arbetsförmedlingen (som kunde vart bättre förberedd om han hade läst utredningen) kom iallafall fram till att han kunde inte alls skriva in mig i det här projektet idag, men han skulle prata med deras yrkes vägledare(nån psykolog) som jag skulle träffa ett antal gånger för att se om det går att komma på nåt jag skulle kunna göra.

Så det va ungefär det som hände... allt besvär (för mig då, förhoppningsvis inte för dig) för att få åka hem med beskedet.
-Du får en ny tid för ett nytt möte nån gång efter helgerna.

Jag bockar, bugar och tackar.