Uffe

När jag blev tillsammans med yngstans pappa (som jag hade vart nära vän med sen tidiga tonår) så lärde jag känna duon Uffe och Uffe.
När vi senare blev gravida (jag och yngstans pappa alltså, inte jag, Uffe och Uffe) och blev tvungna att flytta pga komplikationer så flyttade vi hit, till den gården jag bor nu. Här bodde då yngstans farmor och farfar (bara farmor kvar i livet nu) och då även Uffe och Uffe.
Uffe och Uffe var en väldigt komplicerad kombination, Uffe smal och tanig medans Uffe var trind och hade "ölmage". Uffe var okomplicerad och ryckte på axlarna medans Uffe var lite långsint grinig ibland. Ni kanske har börjat ana det största problemet med den här kombinationen.
För att lösa problemet kom dom leendes en dag och sa att NU hade dom MINSANN kommit på lösningen. Och så sa Uffe att
-Om ni kallar mig för Uffe Puffe
Och Uffe sa
-Så kallar ni mig för Puffe Uffe, så är allting löst!
Själv löste jag det genom att kalla dom Lilla Uffe och Stora Uffe.
Dom hade en väldigt egen humor som inte många hängde med på, det var mycket "LSS" (lågt stående sol) ofta kom "bägge mitten" upp (vad annars kan det bli när Uffe och Uffe ska skruva ihop en dubbelsäng). Man kunde ibland hitta dom på parkeringen sittandes i bilen med varsin öl i handen, dom skulle absolut inte åka nånstans utan ville ha nånstans att sitta... därav blev det ju sig att när vintern kom och bilen parkerades i garaget så var det där dom satt...
Jag hyser speciella känslor för båda mina Uffar... Jag ser dom som väldigt nära och anser dom vara bland mina bästa vänner. Jag umgicks mest med Lilla Uffe och vi träffades nästan dagligen och vi ställde upp för varann närhelst det behövdes. Jag hjälpte honom med allt pappersarbete och han skjutsade mig närhelst han kunde.
Vi bjöd varann på kaffe och mat och ibland gjorde han räkmackor till mig.
Stora Uffe ber ofta om hjälp med tex tekniska saker och som tack så får jag nästan alltid något ätbart, något han lagat eller köpt. Han har jätte bra smak och är en duktig kock! Stark är han också så han brukar få hjälpa mig bära tunga saker!
Stora Uffes dotter har varit mycket hos mig, idag är hon vuxen, men i sina tonår, Jag ser henne nästan som min. Lilla Uffes barn umgicks med mina, hans son och min son var som ler och långhalm och min lillebror är sen flera år tillsammans med hans dotter.

När jag tittar ut genom mitt köksfönster och sovrums fönster så ser jag en husvägg, kortändan på ett hus... och fönstren längst ner tillhör lilla Uffe, hans ena sovrum och hans vardagsrum. När jag väntar på bussen står jag under hans balkong, när jag går ut med soporna så passerar jag hans köksfönster...
Problemet är att det är inte Lilla Uffes balkong längre, eller hans fönster...
Lilla Uffe är borta, han dog... han lämnade mig och Stora Uffe och alla andra. Han försvann och vi är kvar och måste se hans jävla fönster varje jävla dag...
Jag tänker på honom varje dag och jag saknar honom varje dag...
Han begravdes den 23/5 -05 och han känns fortfarande så nära...
Så nära men ändå så långt ifrån...