Hemma igen...

... världen känns lite mer i balans.

Mötet gick bra, lillebror va på plats och underbar som bara han kan.

Min lillebror ger ofta mig cred. jag har hjälpt honom många gånger under åren, grund skolan, gymnasiet, läkare osv osv... många möten har det blivit och då ger han mig ofta cred. Syrran håller reda på mig, syrran hjälpte mig, syrran gjorde osv...
Till världens bästa lillebror vill jag säga: Nej, jag ska inte ha cred... Du ska ha den! Du har alltid kommit igen, alltid tagit dig i kragen, alltid tagit ditt ansvar i slutändan. Det är dig och ditt liv det handlar om och du gör hästjobbet... jag springer bara brevid och coachar lite, fyller ut där du förtillfället inte räcker till... ungefär som en förälder... Du brukar säga att jag är din mamma och på sätt och vis är jag väl det... när ingen annan tog ansvar för oss så gjorde jag så gott jag kunde...
Vi har alla syskon på ett eller annat sätt farit väldigt illa pga vår uppväxt, men vi har varann...
Jag har vid många tillfällen i livet fått agera förälder åt er allihop, men jag behöver ingen cred för
det... jag vet att jag får samma igen.
Jag älskar dig lillebror! Jag är stolt över dig! Du är en vacker människa både utanpå och inuti och vad som än kommer så löser vi det! Vi fixar det! Vi må vara trasiga, vi må vara skadade... men vi löser det här!