Skör...

Bussresan hem va en pina... tårarna rann...

Jag är så skör, så lite behövs för att jag ska börja gråta, eller jag vet inte ens om jag grät... jag kände mig tom och tårarna rann.

Folk tittade på mig med medlidande... Och jag vill bara ta deras huvuden och dunka dom gång på gång i golvet -TYCK FÖR FAN INTE SYND OM MIG!!!

Varför är det så skrämmande?

Jag tror inte det finns så mycket kvar av mig, det känns som om jag håller på att ta slut... snart är jag bara ett tomt skal, en robot...