Min Svägerska och jag...

... har kanske ett lite annorlunda förhållande än många andra har till sin svägerska.
Vi umgås tätt och intensivt, träffas så ofta vi kan, använder varandra som bollplank och pratar om sånt man oftast inte pratar med andra om, privat, intimt och pinsamt.
Vi skrattar gott tillsammans och ställer upp för varandra i vått och torrt.
Hon är en fantastisk människa som jag älskar även om jag kan vara dålig på att visa det.
En bästa vän, tänker ni nu, men nej. Hon är inte min bästa vän, hon är nånting mer.
Hon är familj, hon tillhör mina allra närmaste i mitt hjärta.

Nu var det inte tanken att det här skulle bli ett hyllningsinlägg-även om hon förtjänar att hyllas på alla vis.
Jag ville berätta om en av dom allra finaste komplimangerna jag fått ever!

Hon är bra på att ge komplimanger, uppmuntrande, ärliga komplimanger som gör en glad.

Igår fick jag ett mess av henne där hon undrade om vi skulle hänga med på det här:
Monas Universum och Magdalena Graaf far till Ullared
Vilket jag pga hälsoskäl var tvungen att tacka nej till(även fast hon erbjöd sig att dra runt mig i shoppingvagnen)... vill inte ligga sängliggande ett par veckor efter, även om jag skulle tycka det var hysteriskt roligt. Inte själva Ullared kanske eftersom jag är världens sämsta shoppare men tror sällskapet hade varit fantastiskt!
Men jag tyckte hon borde ha en hel bunt shoppingsugna väninnor, varpå hon svarar:
-Måste vara lite halvgalna och där finns du, och det är en komplimang!

Tack älskade Svägerskan!