Jag letar...

.. ofta bilder till min blogg...

Google är ju bra...

Idag bild googlade jag på ordet blogg

Den första bilden som kommer upp är ett liggsår... Vilket genast väcker minnen om min mamma till liv.
Min mamma var inget liggsår, men hon jobbade inom vården (hemtjänst) och hennes sista tid i livet vårdade jag henne i hemmet... Liggsåren fanns alltid nära...
Min mamma bad aldrig mig vårda henne, det föll sig naturligt när beskedet kom, att nu fanns inget mer dom kunde göra. Men hon sa att hon ville vara hemma. Och när jag en gång (efter ett samtal med vår kurator) tog mod till mig och frågade om det va ok att jag alltid var där så tittade hon på mig som om jag va tokig och sa-
Självklart! Hur skulle det annars gå??
Däremot sa hon (varje gång blöjbyten kom på tal) att hon kunde inte belasta dom andra barnen med sånt... mig va det annorlunda med- Jag hade ju utbildning och jobbat tillsammans med henne i många år... så hon visste att jag fixade det!
Jag kände mig inte alltid så... allrahelst inte dom sista blöjbytena...
Sista gången mamma (hur fan säger man det här på ett värdigt sätt då??) hade avföring så va hon mer eller mindre i koma...
Det va mycket som kom, och det var svart... och det luktade illa.
Jag förstod vad det innebar och jag gick sönder inombords... men praktiska Lotta visste ju att det måste bort...
Jag gav praktiska Lotta den stunden....
Mamma va nerbajsad, sängen va nerbajsad och jag tog hand om det.
Jag tvättade mamma, jag bytte sängkläderna, jag satte på mamma rena kläder.
Det är ett hästjobb att göra det själv på en person som bara ligger där och är okontaktbar... men jag gjorde det...
Efteråt, när allt var rent, bortplockat och iordninggjort så böjde jag mig över mamma, klappade henne över håret, gav henne en puss i pannan och sa nåt i stil med:
-Så, nu känns det väl lite bättre...
Och min mamma lyfte två ggr på ena ögonbrynet...

Min förälskelse i gräsklipparmannen!

Jag tror att det var sommaren innan jag började i skolan, kan ha varit sommaren innan det också... jag vet ärligt inte, min barndom är lite grötig... med stora luckor i...

Jag kommer ihåg att det var varmt och jag kommer ihåg Ronny...
Jag var inte kär
Men jag var helt klart betuttad...
Jag tyckte han var fin i sitt blonda lockiga hår...
Jag blev glad varje gång jag såg honom... och han hade alltid en stund över. Och hade man tur fick man åka med en sväng på gräsklipparn!!
Vi bodde i ett väldigt barnvänligt bostadsområde där man kunde ta sig överallt utan att gå över nån gata... och vi härjade överallt så han kom sällan undan!
När hösten började närma sig så berättade Ronny att han skulle sluta, han hade hösnuva så jobbet var inte riktigt rätt för honom, han hade hittat nåt annat (jag minns inte vad)... Jag var ledsen och jag HATADE hösnuva...
Ronny tillhör ett av mina fina barndomsminnen...

Dags att...

... sätta lite fart, har massor att göra idag... å kroppen strejkar *suck*
Jag måste dammsuga... jag måste göra rent hos råttorna... jag måste ta mig till djuraffärn å köpa mat åt ödlan å så tvätta lite... vattna blommorna... och massa mer...
Jag önskar jag vore frisk... å stark... å hade ork!!

Häromdan tittade jag på film från när äldstan va liten... när jag såg mig själv då så slog det mig att man e ganska patetisk idag hehe. Jag såg frisk och stark ut, visst vägde jag minst 10 kg för lite, men jag va frisk!! Jag utstrålade sån energi... Inte för att jag vill tillbaks dit... men jag skulle vilja ha tillbaks min hälsa! Jag skulle vilja bli människa igen och ha en plats i samhället... men men... gilla läget... man måste ju...