Ser jag tjock ut i den här?

Sonens favorit näringsdryck... den smakar Pucko

Tur att dom gjort förpackningen för tuffa killar!

Nu har min son fått en läkartid!!

Han var för länge sen hos en doktor som bekymrade sig om hans vikt, så hon skrev en remiss till en dietist... div strul och allt så nu, nästan ett år efter första träffen med dietisten så har hon fått för sig att han måste träffa en doktor (trodde remissen kom från en sån)...
Den 28:de så...
Sen får vi se om dom kan hjälpa....

Han är underviktig(men allt annat än oviktig!!) pga en bindvävssjukdom.

En dag...

...inte riktigt som andra dar....Började med att jag väckte yngstan och sen kunde jag lägga mig ett tag igen... la mig på äldstans säng... Gosade vovvar=)


Intog även min frukost där, medans jag slötittade på tv... jag är egentligen ingen morgon tv tittare...


Bror sms:ade och frågade om jag kunde ha hans andra hund (chihuahuan Bella) också...


Sjääälvklart!


Så medans jag inväntade bror och Bella så fick jag roa Mats... en bekant till familjen (en god vän till mamma och "pappa" innan dom gick bort) som bror ska tillbringa dagen med. Han skulle alltså hämta min bror här istället för.... där...


Och han e ju inte typen som behöver roas... han skulle... utom allt tvivel... kunna prata hål i en sten. Jag finner ju en del av det han pratar om väldigt intressant, han är väldigt kunnig och kan mycket historia, men som sagt... en STEN!!


När bror kom så tog jag iallafall hund 1, hund 2 och hund 3 i koppel och begav mig ut... och vi va ute ett par timmar... gick en lååång promenad via det stora fältet förbi alla kossorna och Bella travade på. Ett tag tog hon snålskjuts, men större delen av promenaden gick hon själv.


När vi kom hem käkade vi lunch... och sen vilade vi.... och då krockade 2 bilar precis nedanför mitt fönster. Jag ringde 112 innan jag ens hunnit titta ut.


Hann inte vila, fick gå ut och prata med räddningstjänsten... och nu måste jag hänga tvätt...

Bella har iallafall gett upp...

Jag letar...

.. ofta bilder till min blogg...

Google är ju bra...

Idag bild googlade jag på ordet blogg

Den första bilden som kommer upp är ett liggsår... Vilket genast väcker minnen om min mamma till liv.
Min mamma var inget liggsår, men hon jobbade inom vården (hemtjänst) och hennes sista tid i livet vårdade jag henne i hemmet... Liggsåren fanns alltid nära...
Min mamma bad aldrig mig vårda henne, det föll sig naturligt när beskedet kom, att nu fanns inget mer dom kunde göra. Men hon sa att hon ville vara hemma. Och när jag en gång (efter ett samtal med vår kurator) tog mod till mig och frågade om det va ok att jag alltid var där så tittade hon på mig som om jag va tokig och sa-
Självklart! Hur skulle det annars gå??
Däremot sa hon (varje gång blöjbyten kom på tal) att hon kunde inte belasta dom andra barnen med sånt... mig va det annorlunda med- Jag hade ju utbildning och jobbat tillsammans med henne i många år... så hon visste att jag fixade det!
Jag kände mig inte alltid så... allrahelst inte dom sista blöjbytena...
Sista gången mamma (hur fan säger man det här på ett värdigt sätt då??) hade avföring så va hon mer eller mindre i koma...
Det va mycket som kom, och det var svart... och det luktade illa.
Jag förstod vad det innebar och jag gick sönder inombords... men praktiska Lotta visste ju att det måste bort...
Jag gav praktiska Lotta den stunden....
Mamma va nerbajsad, sängen va nerbajsad och jag tog hand om det.
Jag tvättade mamma, jag bytte sängkläderna, jag satte på mamma rena kläder.
Det är ett hästjobb att göra det själv på en person som bara ligger där och är okontaktbar... men jag gjorde det...
Efteråt, när allt var rent, bortplockat och iordninggjort så böjde jag mig över mamma, klappade henne över håret, gav henne en puss i pannan och sa nåt i stil med:
-Så, nu känns det väl lite bättre...
Och min mamma lyfte två ggr på ena ögonbrynet...

Min förälskelse i gräsklipparmannen!

Jag tror att det var sommaren innan jag började i skolan, kan ha varit sommaren innan det också... jag vet ärligt inte, min barndom är lite grötig... med stora luckor i...

Jag kommer ihåg att det var varmt och jag kommer ihåg Ronny...
Jag var inte kär
Men jag var helt klart betuttad...
Jag tyckte han var fin i sitt blonda lockiga hår...
Jag blev glad varje gång jag såg honom... och han hade alltid en stund över. Och hade man tur fick man åka med en sväng på gräsklipparn!!
Vi bodde i ett väldigt barnvänligt bostadsområde där man kunde ta sig överallt utan att gå över nån gata... och vi härjade överallt så han kom sällan undan!
När hösten började närma sig så berättade Ronny att han skulle sluta, han hade hösnuva så jobbet var inte riktigt rätt för honom, han hade hittat nåt annat (jag minns inte vad)... Jag var ledsen och jag HATADE hösnuva...
Ronny tillhör ett av mina fina barndomsminnen...

Post=Ångest?

Det är ju alltid skit som kommer i brevlådan... reklam, räkningar eller annat trist...

Idag kom annat trist.

Datum för rättegång satt.

Mer trist:
Jag är kallad som vittne... för att vittna om min sons föhållanden... jag antar att dom menar hem och levnadsförhållanden... Det oroar mig inte... inte mycket att vittna om där.... data, flickvän, data, mat, flickvän och lite slarvig skolgång (vilket han försöker förbättra)
Han hann inte långt ner i fördärvet han inte... (Tack!!)
Eller som dom sa på soc- Testosteronstinna tonårskillar i grupp hamnar nångång i trubbel... Frågan är bara vad man väljer sen... att sluta eller att fortsätta...
Dom har rekommenderat ungdomstjänst som straff om sånt ges...

Hoppas straff ges... för som jag brukar säga-

Har man skitit på sig får man torka sig!

Jahaja...

vad har vi gjort idag då...
Gick på promenad med hunden (och såg till att sjuka sonen tömde diskmaskinen och gick ut en vända med Max under tiden... han hade ett par timmar på sig)
Sen har jag tvättat och hängt tvätt... pratat med systersonen som är 1 år, pratat med syrran, pratat med den andra syrran,pratat med bror... Betalat en räkning, mailat och pratat med sonens advokat(en av två åtalspunkter har blivit nedlagd)...slösurfat lite...
Satt frysen på avfrostning...Promenerat med yngstan och sonen till bankomaten, handlat mat och vart på apoteket...
Har nu gjort en sats havrebollar som strax ska rullas... Ska hänga nästa maskin tvätt nu och sparka igång en ny.... sen ska det rullas!!

God Morgon...

...eller iallafall morgon...

Jag har vart vaken ett par timmar, hunnit med att dricka kaffe, väcka barn, äta frukost, tömma+fylla diskmaskinen, sortera tvätt, sätta igång en tvättmaskin, torka hundspyor, skickat ut yngstan å rasta ena hunden (Max-han kommer inte alls överens med min hunds andra pojkvän som vi ska träffa strax), sjukanmält en magsjuk son, tagit en kopp kaffe till, klätt på mig, pratat i telefonen med Lena (som vi strax ska träffa å gå på promenad med) Bäddat, sopat golven, vinkat av yngstan osv.
Nu slösurfar jag lite i väntan på att Lena ska bli klar i tvättstugan så vi kan gå... Vilken minut som helst =)

Jag måste gå å sååååååva!!!

Jag känner mig uppskruvad...
Har ont precis överallt... ett varmt bad och en massage skulle vara skönt... någon?
Jag ägnade större delen av eftermiddagen och kvällen åt mina döttrars datorer... Dom kan behöva sig en omgång emellanåt;) Allmänt rensande, scannande och uppdaterande...
På sista promenaden för dagen med hundarna kunde jag konstatera att- Det är kallt !
Jag är väl inte helt på topp heller så jag frös fan häcken av mig!!
Nä, nu ljög jag... den sitter jag på nu... lika mjuk å go som vanligt! ;)
(Ett av mina "motton" i livet är dessutom -Wherever I lay my ass, that's my home!- Å det vore svårt utan bak....)

Natti natti

Alldeles ohyggligt slut...

Känner mig som en urvriden trasa... ett utskitet äppelskrutt...

Har precis haft en sammandrabbning med min son.
Jag borde veta bättre... och 99 ggr av 100 så håller jag tålamodet sååå fint... men så kommer den gången som handlöst kastar mig rakt in i glödhet smärtsam ilska...

Han har ADHD... och har ingen större koll på det här med orsak och verkan... så han förstår inte alls varför man blir irriterad när han kommer insläntrande till maten en halvtimme försenad med värsta attityden...
Mitt älskade charmtroll kan ibland vara... låt oss säga, mindre charmig.
När han är i det stadiet börjar han dessutom oftast argumentera på rinkebysvenska... vilket han inte pratar annars... vilket gör att det känns extra fånigt och oäkta...
Och så passar det ju inte att man säger ifrån utan då säger han
-Jag skitter itt! och kastar ifrån sig allt han har för händer och går ut...
Så jag får springa ut på gården i strumplästen och hämta in honom... Han försöker sig ofta på att "ställa till en scen" och hoppas väl på att jag ska tycka det är pinsamt och låta honom gå...

Han borde känna mig bättre vid det här laget....
Tillslut förstår han att han framstår som en trotsig 3 åring och går in.

Han skriker, jag skriker tillbaks... hur töntiga som helst är vi...
Det hela slutar alltid med att vi blir ledsna bägge två, ber varandra om ursäkt för vårt beteende, pratar igenom hur vad och varför det blev som det blev...

Det händer inte ofta, men det är hjärtslitande och utmattande när det gör det...

Jag önskar jag hade större tålamod....

Hemma igen!

Skönt!

Hoppas det fortsätter att gå åt rätt håll!

Det verkar

ok... som om det funkat... får vi hoppas!

sista på kvällen

och första på morgonen...

morgon utsikten

det första jag såg när jag slog upp ögonen

godmorgon!

Inte den mest vilsamma natten, men några lurar här och där vart det. Byte av nål som slutat fungera strax före 6 imorse osv. Yngstan tar det som en viking!

Bilder på rummet på akuten igår:
Pluttan somnade en stund

För att fortsätta med...

... yngstans mage...

Vi är just nu tadaa
inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus (igen)
Eller, hon är inlagd och jag är medlagd.
Vi kom in strax före midnatt och nu vid 3-tiden ligger vi nerbäddade i sängen, röntgade och klara för natten.
Tarmarna jobbar dåligt och ett eller flera stopp är i antågan, så i det här skedet är det dropp, dropp och mer dropp som gäller...vi hoppas på att det löser sig och inte förvärras. Det märker vi imorrn...
Nu tänker jag sova... eller försöka en stund iallafall. Yngstan sover nu och ser lite tillfreds ut, det smärtstillande har nog hjälpt.
Sätter upp lite bilder imorrn...

gnatt gnatt

Yngstan kom precis...

... och klappade sig på magen och sa:

-Mamma, kan du söka på det här?

(Det här är ett stort ärr som löper över nästan hela hennes mage och avsaknad av navel)

-Ärr på magen? Frågar jag dumt... ja jag e lite trött och sliten...
Men hon skrattade bara gott...

-Neej det här som man inte kan uttala! Jag vill se bilder....

Det här man inte kan utala är Gastroschisis, enkelt förklarat föddes min dotter med tarmarna utanför magen -Hela tunntarmen, en bit av tjocktarmen och en bit av mjälten. Hon opererades direkt efter födseln, 6 timmar tog det.Ärret har sen utökats efter en operation av sammanlagt 3 tarmvred och lite annat smått och gott på hennes 11 års dag.

Vi googlade lite och bestämde att vi skulle kolla vidare lite senare.

Jag tror att hon frågade för att nu i sjuan så har en del killar i hennes skola gett henne smeknamn... typ Freak... Mamma ska ta tag i dom pojkarna!!

Jag gillar iallafall hennes inställning. Hon tycker om sitt ärr, hon tycker om sig själv!

Äldstans tatuering!

Färglades idag.



Så här såg den ut efter!

(Tack Kattis för att du va min ersättare idag, både handhållare och fotograf!)

Lägger ut färdig bild efter läkning =)

Jag, jag , mig

, mig... Jag vill ha, jag skulle fixa, jag skulle bli lycklig av...

*STOR SUCK*

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3547246.ab


Det heter -Om jag skulle få den stora äran att få ett barn (sen spelar storlek, form, kön osv ingen roll). Eller jag önskar mig ett barn...
Det är ingen rättighet, det är en gåva...
Folk skaffar barn som en statuspryl... skulle det va "finare" då att vilja ha en status pryl som inte "tillhör mängden"?

Hittade den här!

Bland nytagna foton....

Yngstan har roat sig med systersonens leksaker! =)