Ibland tycker jag mig...

... höra saker... jag tror att det är hörselminnen... jag vet inte om det finns nåt som heter så, men det känns så.
Jag tycker mig ofta höra rosslande och jag vet att jag minns det ljudet från mammas sista dygn, när vi vakade och jag sov brevid henne.
Min mamma var mörkrädd, hon hade alltid lampan brevid sin säng tänd och det var skönt för när jag låg där brevid henne kunde jag se henne, se på ögonbrynen om nåt var fel eller om hon var tillfreds. När hon började rossla låg jag och tittade på henne nästan hela natten. Jag visste ju vad det innebar... jag hade ringt morfar som kommit dit och han låg i rummet brevid och sov.
Tillslut måste jag ha slumrat till och jag vaknade av att min morfar stod över mig och sa
-Hon låter annorlunda nu...
Hon lät högre... och långsammare... rosslande..
Jag ringde ASIH som lovade att komma snarast och jag fuktade mammas mun, torkade bort slem, torkade av henne med en tvättlapp.
Sjuksystern kom och tittade till mamma och sa att det såg bra ut, att det var lugnt och att vi inte kunde göra så mycket. Jag vet inte vad jag kände just då.
Jag väckte lillebror och lillesyster, gick in och satte mig hos mamma och höll hennes hand, morfar stod bakom mig, dom andra hade inte kommit upp än...
Hon drog ett långt andetag... sen ett till, men då passerade ingen luft, det var bara kroppen som gjorde rörelsen... jag pussade min mamma på pannan och hennes bröstkorg rörde sig igen... sen blev hon alldeles stilla och hennes läppar ändrade färg.

10 dagar senare vakade vi på stockholms Sjukhem, "pappa" okontaktbar sen ett par dagar tillbaka... rosslandes... Vi turades sista tiden om att sova där men den sista kvällen var vi nästan alla samlade. Vi hade precis ätit middag allihopa i rummet brevid när en syster sa något som inte alla uppfattade... men några av oss gick in till "pappa"
Han gick inte lika fridfullt som mamma, man såg hur han kämpade och man såg och kände hans ångest... och han rosslade...
Jag höll även hans hand när han gick vidare, men då med lillebror och lillesyster vid min sida och dom andra precis utanför dörren...

Detta rosslande tycker jag mig höra och det kanske låter hemskt, men det är det inte, det är ganska lugnande på nåt konstigt sätt... så länge dom rosslade så fanns dom där och man kunde ändå vara lugn... det var när rosslandet slutade som smärtan började på riktigt...

Hemma igen!

Skönt!

Hoppas det fortsätter att gå åt rätt håll!

Det verkar

ok... som om det funkat... får vi hoppas!

sista på kvällen

och första på morgonen...

morgon utsikten

det första jag såg när jag slog upp ögonen

godmorgon!

Inte den mest vilsamma natten, men några lurar här och där vart det. Byte av nål som slutat fungera strax före 6 imorse osv. Yngstan tar det som en viking!

Bilder på rummet på akuten igår:
Pluttan somnade en stund

För att fortsätta med...

... yngstans mage...

Vi är just nu tadaa
inlagda på Astrid Lindgrens barnsjukhus (igen)
Eller, hon är inlagd och jag är medlagd.
Vi kom in strax före midnatt och nu vid 3-tiden ligger vi nerbäddade i sängen, röntgade och klara för natten.
Tarmarna jobbar dåligt och ett eller flera stopp är i antågan, så i det här skedet är det dropp, dropp och mer dropp som gäller...vi hoppas på att det löser sig och inte förvärras. Det märker vi imorrn...
Nu tänker jag sova... eller försöka en stund iallafall. Yngstan sover nu och ser lite tillfreds ut, det smärtstillande har nog hjälpt.
Sätter upp lite bilder imorrn...

gnatt gnatt

Hade riktigt trevligt igår...

..ett tag iaf... men som vanligt när jag har trevligt så uppstår kaos... plottas förbannelse! ;)
Karln tog med sina barn och for till dalarna på Marie Memorial http://www.mariememorialrace.com/docs/page1.html

Själv stannade jag hemma med hunden och mina äldsta...
Vi åt gott och Jag och äldstan drack några öl i långsam takt under matlagningen, till maten och efter maten... Vid åtta tiden fick vi för oss att gå upp till lokala haket upp för backen så då gjorde vi det... och drack 2 öl där... hade jätte mysigt hon å jag och bara satt och snacka skit...
Sen gick vi hem och tog kvällspromenaden med hunden. Under den promenaden konstaterades att äldstan e bättre än mig på att hoppa över vägkoner *asg*
Kattis (äldstans kompis) kom förbi och vi tittade på Cloverfield, käkade ostbågar, choklad och drack vatten =)
Vid midnatt gick vi och la oss... vi partybönor hehe.

Kaos...
3.44 kom första samtalet... en nära anhörig ringde om en annan nära anhörig som skadat sig själv och ville att jag skulle ringas...
Sen har natten sett ut så... telefon samtal... sms... osv osv...
Jag hade ingen möjlighet att ta mig dit i rimlig tid =/
Personen kom iaf in till sjukhus... men vart hemskickad så jag har ägnat dagen åt att försöka få nån slags hjälp...
Får se hur det går...

Menlös?

Ja... i stort sett... =)



Idag har jag vart med äldstan hos doktorn... hon e ju bara 19 år och vill ha med mamsen... gulligt! =)



Har en del samtal osv att göra imorrn... hoppas jag hinner beta av det mesta....



Hoppas på en mer "normal" vardag snart så man kan börja blogga ordentligt... nu e det ju mest "semester" och det mesta som händer runtomkring mig just nu kan jag inte skriva om....



Och helt appropå nåt helt annat så tycker jag Yang Peiyi är jätte söt!



Saknar yngstan... hon va här mån-ons (på sin pappa vecka) för att skolan började... men åkte till pappa på Em idag och kommer tillbaks fredag...



Införskaffade mig på ett par sånna här idag...

http://www.shock.se/

Jätte fin butik på drottninggatan! =) Måste ta dit barnen för lite ögonshopping!! ;)

Dags å sussa.... gnatt!

På Vårdcentralen...

...med Yngstan...
Hon cyklade omkull i förrgår....
Båda händerna, armbågen ryggen och knät skrapat....
Som en hjälte tog hon sig igenom rengöringen av knät... pluttan!!
Så nu kommer hon och äldstan ha matchande ärr på vänster knä ;)