Ibland tycker jag mig...

... höra saker... jag tror att det är hörselminnen... jag vet inte om det finns nåt som heter så, men det känns så.
Jag tycker mig ofta höra rosslande och jag vet att jag minns det ljudet från mammas sista dygn, när vi vakade och jag sov brevid henne.
Min mamma var mörkrädd, hon hade alltid lampan brevid sin säng tänd och det var skönt för när jag låg där brevid henne kunde jag se henne, se på ögonbrynen om nåt var fel eller om hon var tillfreds. När hon började rossla låg jag och tittade på henne nästan hela natten. Jag visste ju vad det innebar... jag hade ringt morfar som kommit dit och han låg i rummet brevid och sov.
Tillslut måste jag ha slumrat till och jag vaknade av att min morfar stod över mig och sa
-Hon låter annorlunda nu...
Hon lät högre... och långsammare... rosslande..
Jag ringde ASIH som lovade att komma snarast och jag fuktade mammas mun, torkade bort slem, torkade av henne med en tvättlapp.
Sjuksystern kom och tittade till mamma och sa att det såg bra ut, att det var lugnt och att vi inte kunde göra så mycket. Jag vet inte vad jag kände just då.
Jag väckte lillebror och lillesyster, gick in och satte mig hos mamma och höll hennes hand, morfar stod bakom mig, dom andra hade inte kommit upp än...
Hon drog ett långt andetag... sen ett till, men då passerade ingen luft, det var bara kroppen som gjorde rörelsen... jag pussade min mamma på pannan och hennes bröstkorg rörde sig igen... sen blev hon alldeles stilla och hennes läppar ändrade färg.

10 dagar senare vakade vi på stockholms Sjukhem, "pappa" okontaktbar sen ett par dagar tillbaka... rosslandes... Vi turades sista tiden om att sova där men den sista kvällen var vi nästan alla samlade. Vi hade precis ätit middag allihopa i rummet brevid när en syster sa något som inte alla uppfattade... men några av oss gick in till "pappa"
Han gick inte lika fridfullt som mamma, man såg hur han kämpade och man såg och kände hans ångest... och han rosslade...
Jag höll även hans hand när han gick vidare, men då med lillebror och lillesyster vid min sida och dom andra precis utanför dörren...

Detta rosslande tycker jag mig höra och det kanske låter hemskt, men det är det inte, det är ganska lugnande på nåt konstigt sätt... så länge dom rosslade så fanns dom där och man kunde ändå vara lugn... det var när rosslandet slutade som smärtan började på riktigt...

Jag letar...

.. ofta bilder till min blogg...

Google är ju bra...

Idag bild googlade jag på ordet blogg

Den första bilden som kommer upp är ett liggsår... Vilket genast väcker minnen om min mamma till liv.
Min mamma var inget liggsår, men hon jobbade inom vården (hemtjänst) och hennes sista tid i livet vårdade jag henne i hemmet... Liggsåren fanns alltid nära...
Min mamma bad aldrig mig vårda henne, det föll sig naturligt när beskedet kom, att nu fanns inget mer dom kunde göra. Men hon sa att hon ville vara hemma. Och när jag en gång (efter ett samtal med vår kurator) tog mod till mig och frågade om det va ok att jag alltid var där så tittade hon på mig som om jag va tokig och sa-
Självklart! Hur skulle det annars gå??
Däremot sa hon (varje gång blöjbyten kom på tal) att hon kunde inte belasta dom andra barnen med sånt... mig va det annorlunda med- Jag hade ju utbildning och jobbat tillsammans med henne i många år... så hon visste att jag fixade det!
Jag kände mig inte alltid så... allrahelst inte dom sista blöjbytena...
Sista gången mamma (hur fan säger man det här på ett värdigt sätt då??) hade avföring så va hon mer eller mindre i koma...
Det va mycket som kom, och det var svart... och det luktade illa.
Jag förstod vad det innebar och jag gick sönder inombords... men praktiska Lotta visste ju att det måste bort...
Jag gav praktiska Lotta den stunden....
Mamma va nerbajsad, sängen va nerbajsad och jag tog hand om det.
Jag tvättade mamma, jag bytte sängkläderna, jag satte på mamma rena kläder.
Det är ett hästjobb att göra det själv på en person som bara ligger där och är okontaktbar... men jag gjorde det...
Efteråt, när allt var rent, bortplockat och iordninggjort så böjde jag mig över mamma, klappade henne över håret, gav henne en puss i pannan och sa nåt i stil med:
-Så, nu känns det väl lite bättre...
Och min mamma lyfte två ggr på ena ögonbrynet...

Igår kväll...

... grät jag, som ett litet barn... totalt och tröstlöst...
Jag kände mig ensam, liten och tyngd.
Jag gömmer alltid sånna tårar...

När jag grät som bäst fick jag ett telefonsamtal
Min pojkväns farbror är död... en alldeles underbar människa och jag sörjer honom och jag sörjer med hans barn!

Vila i frid Bertil!

På andra sidan stranden
vid fridens ljusa hamn
står Mor och väntar stilla
att Far få ta i famn
Tyst likt dagg som falla
Ni sakta börjar gå
Nu är ni åter två

Varför kommer frågan...

... kan det hända i Sverige?
Självklart kan det det!
Den här gången kom frågan upp efter dödskjutningarna i skolan i Kauhajoki.
Men den här gången har det redan hänt i Sverige... nästan... såååå nära....
http://nyhetskanalen.se/1.203088/nyheter/2007/11/09/pojkar_anhallna_efter_att_ha_mordhotat_rektor
Självklart kan det hända här, precis som det kan hända vart som helst annars... frågan är varför det händer... och vad vi gör för att förhindra det.

Min son går förövrigt i det omtalade gymnasiet... det va tungt, jobbigt... och det kom väldigt väldigt nära...

12/9-2008

I tidningen står det om Tito Beltran, Stjärtfluss och flygande ekorrar...
En ny omgång av Idol pågår på Tv
Åsa och Aslög har namnsdag...
Detta datum 1897 Födde Marie och Pierre Curie en dotter (Irène Joliot-Curie ) som senare (1935) tillsammans med sin man vann nobel pris i kemi.
Detta datum 1988 Föddes Amanda Jensen...
1745 går Ostindiefararen Götheborg på grund untanför Göteborg och sjunker
2003 dör Johnny Cash


Utanför mitt köksfönster är det 13,4º, solen skiner och jag är trött... trött och trött...
Jag önskar jag kunde unna mig själv en famn att luta mig mot bara för en liten stund... luta mig, blunda och andas....

Hade riktigt trevligt igår...

..ett tag iaf... men som vanligt när jag har trevligt så uppstår kaos... plottas förbannelse! ;)
Karln tog med sina barn och for till dalarna på Marie Memorial http://www.mariememorialrace.com/docs/page1.html

Själv stannade jag hemma med hunden och mina äldsta...
Vi åt gott och Jag och äldstan drack några öl i långsam takt under matlagningen, till maten och efter maten... Vid åtta tiden fick vi för oss att gå upp till lokala haket upp för backen så då gjorde vi det... och drack 2 öl där... hade jätte mysigt hon å jag och bara satt och snacka skit...
Sen gick vi hem och tog kvällspromenaden med hunden. Under den promenaden konstaterades att äldstan e bättre än mig på att hoppa över vägkoner *asg*
Kattis (äldstans kompis) kom förbi och vi tittade på Cloverfield, käkade ostbågar, choklad och drack vatten =)
Vid midnatt gick vi och la oss... vi partybönor hehe.

Kaos...
3.44 kom första samtalet... en nära anhörig ringde om en annan nära anhörig som skadat sig själv och ville att jag skulle ringas...
Sen har natten sett ut så... telefon samtal... sms... osv osv...
Jag hade ingen möjlighet att ta mig dit i rimlig tid =/
Personen kom iaf in till sjukhus... men vart hemskickad så jag har ägnat dagen åt att försöka få nån slags hjälp...
Får se hur det går...

Jag...

... lever...

Är trött, urtvättad och mör i både kropp och själ...

Skulle behöva lite styrka!

Vila i Frid!!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1411333.svd

http://www.potatoesmc.com/

Den är här!!!

Nu ska det läsas!!!! .... så gott det går..... det är min största sorg... det absolut jävligaste med mina sjukdommar!!

Nu e det jobbigt!!!

Om jag kunde skulle jag ta mig till mitt barn... NU... genast på en gång... önskar jag kunde flyga... Önskar jag hade råd att köpa en biljett NU! Det skulle ju tyvärr ta mig längre tid att ta mig till kanada till fots än va hon ska va borta...
Önskar jag kunde hålla henne i min famn och vagga henne... klappa henne på huvudet och nynna för henne...
Saknar dig bebisen!! Mammas stora vackra flicka!!

Den blomstertid nu kommer...

Så... avslutningarna avklarade! Regnet höll sig ända tills vi skulle in i klassrummet! =)
Yngstan kramade sina lärare hejdå och verkade rätt nöjd och glad... tills vi smet ner till eftermiddags klubben och sa hejdå till en av ledarna där... hennes stora favorit... yngstan grät... hon grät... och sen va det deppigt lääänge...

Yngstan kommer iallafall på fredag.... blir det aldrig fredag????

Pratade med äldstan imorse... fick ett mess av henne som sa-
Kan du inte ringa, jag vill höra din röst!!
Självklart kom messet när vi va på väg ut genom dörren... men självklart tog jag mig ett par minuter!!!! Gött att höra hennes röst! =)

Idag blåser det!!

Men det är varmt...

Jag har begravt en ekorre... inget extraordinärt eller så.... ner i en bajspåse och i en soptunna... och några snälla ord på vägen.

Han låg ju alldeles död mitt på trottoaren....

Har gjort det jag ska idag tror jag, förmodligen glömt nåt som vanligt....

Sonen hade skolavslutning idag!!

Imorrn är det skolavslutning för yngstan!!