torsdag 27 november 2008

Kan jag hjälpa dig?

Nu ikväll ringde mina äldsta barns pappas flickvän till mig och undrade om hon fick komma förbi och låna toaletten och prata lite.
Vi tog en kopp kaffe och jag lyssnade... och gav råd som jag gjort tidigare...
Jag skulle så gärna vilja göra mer men jag vet inte hur jag ska göra.
Så mitt råd till henne var att ta dig därifrån, ta dig ur ditt missbruk, du är mer värd än det här!
Du kan inte hjälpa honom som ni har det idag.
Drogerna är inte hans problem, dom är bara en del av hans problem... han va lika sadistisk, elak och kontrollerande förr, innan drogerna. Han kommer skada dig mer och mer, värre och värre för varje gång så ta dig därifrån och hela dig själv och ditt liv... Förhoppningsvis ser han och förstår och skaffar hjälp själv.
Senare, efter hon hade gått kom han hit med en kompis för att lämna en sak till sonen (läs kolla om hon var kvar) Jag kom precis från pizzerian och mötte upp honom på parkeringen. Pratade bara en liten stund, jag sa att dom borde skaffa hjälp. men det tyckte han va onödigt, skulderna och allt försvinner ju inte för det.
-Gör dom det nu menar du? frågade jag.
Avslutade ganska fort och gick hem och åt.

Jag vart väldigt påmind om saker han gjort mot mig, saker som jag ofta lurar mig själv att jag kommit över... och nu känner jag mig otrygg... nervös, nära gråten... Och trött... så in i dödens trött...

Inga kommentarer: