Den handlar om utanförskap i samhället vilket känns nära för mig eftersom jag har vart sjuk i över 8 år...
På andra sidan finns en mening som kändes träffande, även om jag inte skriver dikter...
"Sedan jag miste jobbet har jag blivit en sorts icke person, en miseria, en
paria, en värdelös bokmal som aldrig riktigt försstått meningen med att leva
i den där andra världen utanför böckerna och som skriver dikter ingen vill ha"
Och så känns det verkligen... som om jag på nåt sätt måste be om ursäkt för att jag blivit sjuk... som om jag är mindre värd och andra har rätten att se ner på mig, trampa och spotta på mig...
Jag ville inte detta, jag ville inte bli sjuk, jag ville inte leva med smärta varje dag och jag ville framförallt inte bli värdelös...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar