När jag blev tillsammans med yngstans pappa (som jag hade vart nära vän med sen tidiga tonår) så lärde jag känna duon
Uffe och
Uffe.När vi senare blev gravida (jag och yngstans pappa alltså, inte jag,
Uffe och
Uffe) och blev
tvungna att flytta pga komplikationer så flyttade vi hit, till den gården jag bor nu. Här bodde då yngstans farmor och farfar (bara farmor kvar i livet nu) och då även
Uffe och
Uffe.Uffe och
Uffe var en väldigt komplicerad kombination,
Uffe smal och
tanig medans
Uffe var trind och hade "ölmage".
Uffe var
okomplicerad och ryckte på axlarna medans
Uffe var lite
långsint grinig ibland. Ni kanske har börjat ana det största problemet med den här kombinationen.
För att lösa problemet kom dom leendes en dag och sa att NU hade dom MINSANN kommit på lösningen. Och så sa
Uffe att
-Om ni kallar mig för
Uffe PuffeOch
Uffe sa
-Så kallar ni mig för
Puffe Uffe, så är allting löst!
Själv löste jag det genom att kalla dom Lilla
Uffe och Stora
Uffe.Dom hade en väldigt egen humor som inte många hängde med på, det
var mycket "
LSS" (lågt stående sol) ofta kom "bägge mitten" upp (vad annars kan det bli när
Uffe och
Uffe ska skruva ihop en dubbelsäng). Man kunde ibland hitta dom på parkeringen sittandes i bilen med varsin öl i handen, dom skulle absolut inte åka nånstans utan ville ha nånstans att sitta... därav blev det ju sig att när vintern kom och bilen parkerades i garaget så
var det där dom satt...
Jag hyser speciella känslor för båda mina
Uffar... Jag ser dom som väldigt nära och anser dom vara bland mina bästa vänner. Jag umgicks mest med Lilla
Uffe och vi träffades nästan dagligen och vi ställde upp för varann närhelst det behövdes. Jag hjälpte honom med allt pappersarbete och han skjutsade mig närhelst han kunde.
Vi bjöd varann på kaffe och mat och ibland gjorde han
räkmackor till mig.
Stora
Uffe ber ofta om hjälp med tex tekniska saker och som tack så får jag nästan alltid något
ätbart, något han lagat eller köpt. Han har jätte bra smak och är en duktig kock! Stark är han också så han brukar få hjälpa mig bära tunga saker!
Stora
Uffes dotter har varit mycket hos mig, idag är hon vuxen, men i sina tonår, Jag ser henne nästan som min. Lilla
Uffes barn umgicks med mina, hans son och min son var som ler och långhalm och min lillebror är sen flera år tillsammans med hans dotter.
När jag tittar ut genom mitt köksfönster och sovrums fönster så ser jag en husvägg, kortändan på ett hus... och
fönstren längst ner tillhör lilla
Uffe, hans ena sovrum och hans vardagsrum. När jag väntar på bussen står jag under hans balkong, när jag går ut med soporna så passerar jag hans köksfönster...
Problemet är att det är inte Lilla
Uffes balkong längre, eller hans fönster...
Lilla
Uffe är borta, han dog... han lämnade mig och Stora
Uffe och alla andra. Han försvann och vi är kvar och måste se hans
jävla fönster varje
jävla dag...
Jag tänker på honom varje dag och jag saknar honom varje dag...
Han begravdes den 23/5 -05 och han känns fortfarande så nära...
Så nära men ändå så långt ifrån...